Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är såhär? Det absolut värsta jag vet är att känna mig hjälplös. Jag tycker inte om att vara beroende av andra människor. Att saker och ting blir rutiner, är det bra eller dåligt? Det man inte vet, mår man inte dåligt av sägs det. Jag skulle vilja påstå att det är tvärtom, det finns en massa saker som jag inte vet, som jag är 1000% säker på att jag skulle må bättre av att veta.

"Nån gång måste man ju få ha roligt". Ja, men när har man roligt då?

Den här frågan kan komma att uppfattas som stötande, den är inte menad så. Jag råkar bara vara väldigt nyfiken. Känns det annorlunda att ha sex med en kille som är omskuren? Jag menar, det borde göra det, eller hur?

Tack på förhand
// Mercy