Ankan har varit i farten igen. Både rent fysiskt, men också i tanken. Ni vet hur man ibland får en såndär riktig ”aha-upplevelse”. DET är vad som just hänt mig.

Har precis avslutat ännu en i raden av mina dejter. Precis som jag sitter där och koncentrerar mig på att inte få kycklingcurrygegga i knät, så inser jag att jag valt helt fel bana i livet. Fuck min ingenjörsexamen. Fuck min arbetslivserfarenhet. Fuck alltihop. Jag är född till Journalist!

Jag verkar ha en närmast övernaturlig förmåga att få –framförallt manspersoner – att öppna sig och prata oavbrutet i evigheters evigheter.

-         Jaha, men hur tror du att det har påverkat din syn på äktenskap?

-         Om du skulle beskriva din drömresa, hur skulle den se ut då?

-         Vilka delar av jobbet tror du att det är som tilltalar dig?

-         Kan du utveckla hur du tänkte nu?

Jag kan hålla på i timmar.

Min goda vän E frågade (angående mitt dejtande) om jag inte blir less på att dra mitt livs historia om och om igen. Kanske. Den blir kortare och kortare – det är sant. Men det skräp som jag dejtat hittills verkar inte vara direkt ledsna över det.
Men fuck kärleken! Nästa gång tar jag med mig en bandspelare, skriver ihop nåt tårdrypande reportage, säljer till Aftonbladets söndagsbilaga och tjänar storkovan!

Och som om inte pengarna vore nog! Äntligen har jag fått en förklaring till varför –den kanske enda – dejten som jag faktiskt tyckte mycket om valde att dumpa mig hårt och brutalt: Han kände sig utkonkurrerad! Han är ju faktiskt både utbildad och verksam journalist, och där kom jag och sopade banan på hans hemma-rink! Han klarade helt enkelt inte av att få smäll på fingrarna! Men fuck honom också - vi får väl se vem som skrattar sist när jag tar över hans skrivbord…

Hur det gick med dejten? Nyskild tvåbarnsfar. Kan nog bli en intressant artikel – men inget jag vill hålla på med på fritiden...

//Ankan - din reporter i dejtingdjungeln.