Jag fascineras varje dag över nya saker. Idag, efter en långpromenad med en kär vän, kan jag inte sluta fundera på hur mycket tid vi egentligen lägger ner på att vara irriterade över saker och ting. Det kan vara vad som helst, klåpare som inte kan köra bil, politiker eller kanske en inkompetent människa i ens närhet. Jag började tänka på hur mycket energi det tar från våra liv egentligen, om vi alla började älska och sluta hata i sann Tomas DiLeva-anda så tror jag att världen skulle vara en mycket bättre plats.

Varje dag, i alla fall om jag ser till mig själv, så hittar jag nya saker att vara irriterad över. Det behöver inte vara något speciellt, det enda som behövs är att det stör mina egna rutiner och planer. Jag är en planeringsmänniska, jag måste få planera mina dagar för att jag ska få ut så mycket som möjlgt av dom. För att veta när jag ska stiga upp på morgonen till exempel delar jag in tiden i kvartar, jag behöver exempelvis en kvart på mig att duscha, en kvart på mig att fika frukost och en kvart på mig att smörja in mig efter duschen, sminka mig och fixa till håret. Om någon av dessa aktiviteter tar längre tid än den utsatta kvarten börjar hela min dag dåligt och inget kommer kunna kännas bra på hela dagen. Nu tappade jag tråden lite och kom ifrån ämnet. Det jag ville få fram med detta var alltså att, hur skulle det vara om vi helt enkelt slutar irritera oss på saker och istället bara tar allting med en nypa salt och skrattar åt det?

Det här kommer i alla fall bli mitt nyårslöfte 2010, jag ska sluta irritera mig på småsaker och uppskatta det bra här i livet. För när man tänker efter så har faktiskt vardagen riktigt fina tillfällen att bjuda på, bara man lär sig att ta till vara på dom.


Ha en fin dag, mina kära
// Mercy