Lonelyness
Jag kanske håller på att bli lite smågalen ändå.
Ikväll, precis efter att jag kommit hem, fick jag ett sms. Istället för att som vanligt bara läsa sms:et säger jag högt och tydligt: "Oooh, who can that be?" med glimten i ögat och spänning i luften. Sedan inser jag att jag är själv. Och pratar med mig själv. Och blir nästan lite förskräckt.
Sedan tror jag att jag är lite dum i huvudet också.
Jag kan inte prata, jag kan inte räkna vikter och jag kan inte skilja på höger och vänster. Verkar jag smart eller? Svar nej. Åtminstone inte när jag tränar.
Jag frågade min coach; verkar jag dum i huvudet?
Han svarar: Haha jaa ibland faktiskt, men då brukar jag tänka efter lite och komma på att du faktiskt inte är det.
Det kanske finns lite hopp ändå.
//54
VECKANS ORGASM 2
Det kommer en orgasm till ikväll.
VÅGA bara påstå att han är för gammal för mig!
Mannen ifråga går att finna i musikalserien Glee, tv4, torsdagkvällar 21.00.
Det kommer flera
VECKANS ORGASM
Det är sådant här som får mig att älska tv4-sporten.
Dani Alves, Barcelona, mina kära läsare.
Det kommer flera
Ett stycke Schött-bulle
NÄSTAN alla kartonger är uppackade och min nya lägenhet är NÄSTAN bebolig nu!
Idag tänkte jag att jag skulle laga köttbullar. Jag har ingen köksfläkt. Efter en stund började jag fundera; varför ser jag inte till andra sidan rummet längre? trots att svaret kan tyckas vara ganska uppenbart.
Nu luktar lägenheten inte mormor längre. Den luktar köttbullar. Trapphuset luktar köttbullar. Jag luktar köttbullar. Mitt nya smeknamn är Meatball, eftersom jag luktar som en köttbulle. Jag gillar det inte.
//54
Veckans orgasm
Robert Buckley, ja tack.
Det kommer flera
Det kommer flera
Packningskärlek
Igår packades de allra sista sakerna ner i sina kartonger. Vissa saker packas lite varsammare än de andra, och vissa saker får en helt enkelt att le när man lägger de tillrätta.
Dessa saker är min gitarr.
En boll som ger mig svar på kluriga frågor.
En teckning som jag fick när jag flyttade hemifrån.
En svampbobfigur, som saknar en arm.
Ett fotografi ifrån klassresan i årskurs 9.
Trots att jag packat över sex flyttkartonger och några väskor är det inte mycket jag egentligen bryr mig om, men dessa föremål väcker faktiskt någonting lyckligt i mit. De är föremål med historier och föremål som betyder någonting.
Imorse vaknade jag av diskmaskinen, och min sambo som pratade i telefon. Jag njöt. På något sätt insåg jag nog att det var sista morgonen på väldigt, väldigt länge som jag skulle vakna upp till de underbara ljuden. Tack sambo!
//54
Dessa saker är min gitarr.
En boll som ger mig svar på kluriga frågor.
En teckning som jag fick när jag flyttade hemifrån.
En svampbobfigur, som saknar en arm.
Ett fotografi ifrån klassresan i årskurs 9.
Trots att jag packat över sex flyttkartonger och några väskor är det inte mycket jag egentligen bryr mig om, men dessa föremål väcker faktiskt någonting lyckligt i mit. De är föremål med historier och föremål som betyder någonting.
Imorse vaknade jag av diskmaskinen, och min sambo som pratade i telefon. Jag njöt. På något sätt insåg jag nog att det var sista morgonen på väldigt, väldigt länge som jag skulle vakna upp till de underbara ljuden. Tack sambo!
//54
Mormor + blåbär = Bubbelgum
Igår var jag för första gången, sedan jag fick tillträde till nycklarna, i min nya lägenhet.
Den är... inte så fin.
Och den luktar mormor.
Inte för att just min mormor luktar illa, men när jag säger att någonting luktar mormor menar jag egentligen att det luktar skröplig gammal tant. Precis så luktar det (och ser ut) i min lägenhet. Som om någon inredde den på 50-talet och sedan dess har lämnat den orörd. Jag gillar det inte.
Tapeterna kan/får jag inte göra så mycket åt i dagens läge. Inredningen kan/får jag inte heller fippla för mycket med. Men vad jag definitivt tänker försöka åtgärda är den förskräckliga doften!
54.A.A, legitimerad doftjägare. Inhandlat: 19st doftljus med varierande storlek och doft. En blandning av jasmin, blåbär och bubbelgum ska röka ut mormor ur tapeterna!
//54
Den är... inte så fin.
Och den luktar mormor.
Inte för att just min mormor luktar illa, men när jag säger att någonting luktar mormor menar jag egentligen att det luktar skröplig gammal tant. Precis så luktar det (och ser ut) i min lägenhet. Som om någon inredde den på 50-talet och sedan dess har lämnat den orörd. Jag gillar det inte.
Tapeterna kan/får jag inte göra så mycket åt i dagens läge. Inredningen kan/får jag inte heller fippla för mycket med. Men vad jag definitivt tänker försöka åtgärda är den förskräckliga doften!
54.A.A, legitimerad doftjägare. Inhandlat: 19st doftljus med varierande storlek och doft. En blandning av jasmin, blåbär och bubbelgum ska röka ut mormor ur tapeterna!
//54
I hate mondays
- Men hej! Hur äre?
- Det är måndag.
// Mercy
Kvällsblogg
Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är såhär? Det absolut värsta jag vet är att känna mig hjälplös. Jag tycker inte om att vara beroende av andra människor. Att saker och ting blir rutiner, är det bra eller dåligt? Det man inte vet, mår man inte dåligt av sägs det. Jag skulle vilja påstå att det är tvärtom, det finns en massa saker som jag inte vet, som jag är 1000% säker på att jag skulle må bättre av att veta.
"Nån gång måste man ju få ha roligt". Ja, men när har man roligt då?
Den här frågan kan komma att uppfattas som stötande, den är inte menad så. Jag råkar bara vara väldigt nyfiken. Känns det annorlunda att ha sex med en kille som är omskuren? Jag menar, det borde göra det, eller hur?
Tack på förhand
// Mercy
"Nån gång måste man ju få ha roligt". Ja, men när har man roligt då?
Den här frågan kan komma att uppfattas som stötande, den är inte menad så. Jag råkar bara vara väldigt nyfiken. Känns det annorlunda att ha sex med en kille som är omskuren? Jag menar, det borde göra det, eller hur?
Tack på förhand
// Mercy
6 dagar bort!
Mindre än en vecka kvar till flytten.
Dags att packa nurå?
Jo, det verkar finnas dem som tycker det.
Inget fel med att leva ett liv i flyttkartonger ett tag.
//%¤ (symbolerna för 54 om man håller in shift)
Dags att packa nurå?
Jo, det verkar finnas dem som tycker det.
Inget fel med att leva ett liv i flyttkartonger ett tag.
//%¤ (symbolerna för 54 om man håller in shift)
Var är kärleken?! VAR?!
Det är klart att det finns stunder man inte riktigt tror på sig själv, stunder man anser att man är mer eller mindre misslyckad eller stunder man undrar hur i hela världen folk orkar med en.
Jag är ju, trots allt, inte wonderwoman.
Men det är en sak att jag tror det, det kan jag leva med. Med lite övertalning (och jag är rätt lättövertalad) och några goda ord från vännerna så är det oftast ur världen. Däremot är det lite värre när vännerna, kanske aningen oplanerat, uttrycker en tanke om att man är mer eller mindre okapabel till saker och ting. Jag är inte lika bra på att hitta på stöttande ord till mig som vad dem är.
Slutsats:
Det är inte sänkande att ha låga förväntningar på sig själv, utan att höra att andra har det också!
Några citat från veckan jag helst av allt vill skjuta och gräva en grav till:
Snack med en polare efter en teambuildingövning:
- Ååh kolla, någon skrev smart på min lapp! Någon tror att jag är smart!
- Det var kuratorn...
Jag pratar med mor över telefon:
- Det blir nog en rätt lugn kväll, funderar på att ringa Ankan och höra om hon vill komma över och se idol.
- Men, tror du verkligen att hon vill umgås med dig ikväll?
Sedan gillar jag inte heller när folk, helt nonchalant, hoppar på mina svaga sidor. Som om det skulle vara världens enklaste grej att göra saker jag inte kan göra.
- Men du måste ta i när du gör den där övningen. Det är precis som att kasta diskus! Kolla, såhär ska det se ut (visar med en min och med ett lättsamt uttryck som säger att det-är-ju-bara-att-ändra-lite-på-tekniken ungefär).
- Eh nej, för när jag tar i flyger bollen åt h*lvete. Gör jag som jag gör när jag kastar diskus flyger bollen åt h*lvete. Kolla här! (jag kastar bollen in i väggen så att den vinklar sig och studsar tillbaka flera meter åt höger, varpå min tränare fångar upp den, ger den till mig och låter mig kasta och sparka den in i väggen några gånger för att avreagera mig).
Nej, trots tre års träning kan jag fortfarande inte kasta den hårt, och jag kan inte kasta den som en diskus. ARGH!
//54
Jag är ju, trots allt, inte wonderwoman.
Men det är en sak att jag tror det, det kan jag leva med. Med lite övertalning (och jag är rätt lättövertalad) och några goda ord från vännerna så är det oftast ur världen. Däremot är det lite värre när vännerna, kanske aningen oplanerat, uttrycker en tanke om att man är mer eller mindre okapabel till saker och ting. Jag är inte lika bra på att hitta på stöttande ord till mig som vad dem är.
Slutsats:
Det är inte sänkande att ha låga förväntningar på sig själv, utan att höra att andra har det också!
Några citat från veckan jag helst av allt vill skjuta och gräva en grav till:
Snack med en polare efter en teambuildingövning:
- Ååh kolla, någon skrev smart på min lapp! Någon tror att jag är smart!
- Det var kuratorn...
Jag pratar med mor över telefon:
- Det blir nog en rätt lugn kväll, funderar på att ringa Ankan och höra om hon vill komma över och se idol.
- Men, tror du verkligen att hon vill umgås med dig ikväll?
Sedan gillar jag inte heller när folk, helt nonchalant, hoppar på mina svaga sidor. Som om det skulle vara världens enklaste grej att göra saker jag inte kan göra.
- Men du måste ta i när du gör den där övningen. Det är precis som att kasta diskus! Kolla, såhär ska det se ut (visar med en min och med ett lättsamt uttryck som säger att det-är-ju-bara-att-ändra-lite-på-tekniken ungefär).
- Eh nej, för när jag tar i flyger bollen åt h*lvete. Gör jag som jag gör när jag kastar diskus flyger bollen åt h*lvete. Kolla här! (jag kastar bollen in i väggen så att den vinklar sig och studsar tillbaka flera meter åt höger, varpå min tränare fångar upp den, ger den till mig och låter mig kasta och sparka den in i väggen några gånger för att avreagera mig).
Nej, trots tre års träning kan jag fortfarande inte kasta den hårt, och jag kan inte kasta den som en diskus. ARGH!
//54
<3
Inte varje dag man hittar ett potatishjärta.
Dålig kvalla, jag vet jag borde köpa en ny telefon och blablabla. Jag trivs med den röda faran, den gör livet lite mer spännande.
Inväntar det finaste finbesöket av alla finbesök!
// Mercy
Dålig kvalla, jag vet jag borde köpa en ny telefon och blablabla. Jag trivs med den röda faran, den gör livet lite mer spännande.
Inväntar det finaste finbesöket av alla finbesök!
// Mercy
Moveaway
Utflyttningsdatumet är bestämt till den första december men flyttlasset går redan den 21:a november. Snart är det dags, på riktigt.
Det kanske inte är uppenbart, men spänningen känns i luften. Jag och min sambo är på gränsen lite sådär extra toleranta, extra överseende och extra snälla mot varandra, för vi vet - vi vet att det snart är över.
//54
Det kanske inte är uppenbart, men spänningen känns i luften. Jag och min sambo är på gränsen lite sådär extra toleranta, extra överseende och extra snälla mot varandra, för vi vet - vi vet att det snart är över.
//54
En helt fantastisk bok
För er som ännu inte läst Mark Levengoods bok "Hjärtat får inga rynkor", rekommenderar jag er starkt att göra det. Den är helt fantastisk.
// Mercy
// Mercy
Körkort nej tack!
Ja, igår hade jag alltså min första körkortsteori.
För det första: Varför ska jag ha körkortet?
Jag tänker inte bosätta mig i en liten håla likt mina päron utan planerar att flytta till en stad av den ringa storleken att det går bussar. En bil kostar multum och jag tänker inte skaffa en.
Men men, det ser fint ut på jobbansökningar. Okej. Jag skaffar väl körkortet då.
Så, på min första teorilektion, tar läraren faktiskt upp hur mycket en bil verkligen kostar. Varför han gjorde det kan jag för mitt liv inte begripa, han borde väl vilja att ungdomar ska skaffa bil, men det här är i alla fall vad han berättade:
Lista - fasta priser över din absolut dummaste investering som tonåring
Fordonsskatt - obligatorisk: ca 2600:- (Volvo S80)
Kontrollbesiktning - ska göras varje år: 300:- plus 200:- för varje ombesiktning
Trafikförsäkring - obligatorisk: ca 5-6000:- för ungdomar mellan 18-24
Japp. För den absolut obligatoriska delen kom vi alltså upp i ca 7900:-/år för att äga en bil. Underbart.
Utöver detta ska man även ha den starkt rekommenderade halvförsäkringen, eventuellt en vagnskadeförsäkring, vinterdäck, man ska se till att serva bilen (olja, reparationer ect) och framför allt: BENSIN.
Så, hur kommer det sig att det är så otroligt mycket vanligare att killar i vår ålder har bil än tjejer?
Enkelt.
Vi tjejer är helt enkelt inte dumma i huvudet.
//54
För det första: Varför ska jag ha körkortet?
Jag tänker inte bosätta mig i en liten håla likt mina päron utan planerar att flytta till en stad av den ringa storleken att det går bussar. En bil kostar multum och jag tänker inte skaffa en.
Men men, det ser fint ut på jobbansökningar. Okej. Jag skaffar väl körkortet då.
Så, på min första teorilektion, tar läraren faktiskt upp hur mycket en bil verkligen kostar. Varför han gjorde det kan jag för mitt liv inte begripa, han borde väl vilja att ungdomar ska skaffa bil, men det här är i alla fall vad han berättade:
Lista - fasta priser över din absolut dummaste investering som tonåring
Fordonsskatt - obligatorisk: ca 2600:- (Volvo S80)
Kontrollbesiktning - ska göras varje år: 300:- plus 200:- för varje ombesiktning
Trafikförsäkring - obligatorisk: ca 5-6000:- för ungdomar mellan 18-24
Japp. För den absolut obligatoriska delen kom vi alltså upp i ca 7900:-/år för att äga en bil. Underbart.
Utöver detta ska man även ha den starkt rekommenderade halvförsäkringen, eventuellt en vagnskadeförsäkring, vinterdäck, man ska se till att serva bilen (olja, reparationer ect) och framför allt: BENSIN.
Så, hur kommer det sig att det är så otroligt mycket vanligare att killar i vår ålder har bil än tjejer?
Enkelt.
Vi tjejer är helt enkelt inte dumma i huvudet.
//54
Hårkoll
Stay brunette or go back to blonde? Det är frågan..
//54
//54
Why the Y-chromosome?
Förra veckan - och faktiskt veckan innan det - var jag nog sjuk. På riktigt.
Jag hade:
* Ont i huvudet - brukar jag aldrig ha annars (och inte gick det över av lite "mammas medicincockatil" heller...)
* Ständiga yrselanfall - tillochmed på Coop Forum. Så att jag liksom fick låtas titta på varorna längst ner på hyllan för att i händelse av svimning inte väcka så stor uppmärksamhet. (Dock tror nu alltför många människor att jag har nån sorts fetisch för lasagnemix....)
* "jagtrorjagmåstekräkas-känslor". Lite när det föll mig in.
* Trötthet som inte är av denna världen.
* Total orkeslöshet.
* Snuva
* Hostattacker
Nu kan man tänka att detta nog är jättefarligt. Men jag tänkte att det nog kanske var lite förkylning och travade till jobbet - i enlighet med min uppfostran.
En vecka senare ligger en kille som rimligen kunnat bli smittad av mig med ungefär hälften av ovan nämnda symptom.
Tror ni inte att han formligen håller på att dö? Han är åtminstone VÄRLDENS sjukaste människa. Attjo.
Plötsligt förstår jag varför det heter just SVIN-influensa....
over and out från kungliga hufvudstaden
// Ankan
Ordtwist
- Vadå musbur? Borde man inte bara kunna säga trosor?
Tankar från den gemensamma teambuildingdagen. Tack Elias för det nya ordet musbur.
Tankar från den gemensamma teambuildingdagen. Tack Elias för det nya ordet musbur.
Stora ord
Som liten läste jag Bamsetidningen (vi prenumenerade). Där fanns en snubbe som hette Skalman. Skalman var supersmart. Hemma hos Skalman, på väggen, satt en tavla med ett enda ord.
E=mc2.
Wow, tänkte jag. Det där måste vara någonting supersvårt. Skalman förstår det, för han är supersmart. Om jag någonsin förstår där kommer typ jag också att vara supersmart. Nästan lika smart som Skalman.
Så en dag sitter jag där på fysiklektionen. Vi har genomgång i ämnet kärnfysik. Ulf, vår lärare som är ca 60 år och söt, förklarar väldigt entusiastiskt saker som en del av oss faktiskt lyssnar på och tycker är intressanta.
Så, helt plötsligt och utan förvarning, så kommer den.
Formeln för Einsteins relativitetsteori.
Ulf bara tar upp den, som om det vore vilken formel som helst: "...och den här kanske några av er känner igen..." men jag känner hur hela klassen håller andan, och vi tittar med spänning hur vår lärare skriver upp de berömda bokstäverna på tavlan. Formeln var inte alls lika svår eller lika spännande som jag trott, men det var ett moment. Det var ett riktigt Moment, med stort M.
Jag är nog faktiskt lite nöjd.
Hade jag kunnat träffa mitt 5åriga jag, hade jag nog berättat detta för mig själv. Frågan är ju då om jag skulle fortsatt att läsa och uppskattat Bamse? Jag skulle kanske fortfarande gillat storyn, men jag skulle inte alls blivit lika imponerad av karaktärerna som var med.
Jag skulle ju i framtiden liksom ändå bli nästan lika smart som Skalman.
Från fysiklektionen:
Jag: Piko är egentligen ett ganska fint ord. Det skulle jag typ kunna döpa ett av mina barn till.
Erik: Spik är också ganska fint. Det skulle mina barn kunna heta.
Framtidens ungar kommer alltså att vara namngivna efter SI-prefix och byggmaterial. Grattis framtiden.
//54
Fotnot: E=mc2 betyder att energin i en kärnreaktion går att räkna ut genom att ta massan gånger ljusets hastighet i kvadrat.
E=mc2.
Wow, tänkte jag. Det där måste vara någonting supersvårt. Skalman förstår det, för han är supersmart. Om jag någonsin förstår där kommer typ jag också att vara supersmart. Nästan lika smart som Skalman.
Så en dag sitter jag där på fysiklektionen. Vi har genomgång i ämnet kärnfysik. Ulf, vår lärare som är ca 60 år och söt, förklarar väldigt entusiastiskt saker som en del av oss faktiskt lyssnar på och tycker är intressanta.
Så, helt plötsligt och utan förvarning, så kommer den.
Formeln för Einsteins relativitetsteori.
Ulf bara tar upp den, som om det vore vilken formel som helst: "...och den här kanske några av er känner igen..." men jag känner hur hela klassen håller andan, och vi tittar med spänning hur vår lärare skriver upp de berömda bokstäverna på tavlan. Formeln var inte alls lika svår eller lika spännande som jag trott, men det var ett moment. Det var ett riktigt Moment, med stort M.
Jag är nog faktiskt lite nöjd.
Hade jag kunnat träffa mitt 5åriga jag, hade jag nog berättat detta för mig själv. Frågan är ju då om jag skulle fortsatt att läsa och uppskattat Bamse? Jag skulle kanske fortfarande gillat storyn, men jag skulle inte alls blivit lika imponerad av karaktärerna som var med.
Jag skulle ju i framtiden liksom ändå bli nästan lika smart som Skalman.
Från fysiklektionen:
Jag: Piko är egentligen ett ganska fint ord. Det skulle jag typ kunna döpa ett av mina barn till.
Erik: Spik är också ganska fint. Det skulle mina barn kunna heta.
Framtidens ungar kommer alltså att vara namngivna efter SI-prefix och byggmaterial. Grattis framtiden.
//54
Fotnot: E=mc2 betyder att energin i en kärnreaktion går att räkna ut genom att ta massan gånger ljusets hastighet i kvadrat.
Ångest
Ikväll var jag på teorilektion för körkortet. Min körlärare ville att jag skulle boka in en körlektion med honom nästa vecka.
"Vill att vi börjar så fort som möjligt, för är du lika haj som din bror var på köra så kommer det minsann gå snabbt!"
Jamen tack för den, nu känner jag mig inte alls stressad, pressad eller full med panik inför körkortet.
P.S. Jag är inte lika duktig som min bror på att köra bil.
// Mercy
"Vill att vi börjar så fort som möjligt, för är du lika haj som din bror var på köra så kommer det minsann gå snabbt!"
Jamen tack för den, nu känner jag mig inte alls stressad, pressad eller full med panik inför körkortet.
P.S. Jag är inte lika duktig som min bror på att köra bil.
// Mercy
Project moveaway
Punkt ett: Skaffa ett eget internet innan jag flyttar. Annars blir avskärmningen från omvärlden total och det är faktisit verkligen ingenting jag önskar mig.
//54
//54
40-dagarsprojektets uppföljare
40-dagarsprojektet är över, och hela världen (men framförallt detkommermeras läsare) efterfrågar nästa projekt från min sida. Ska det handla om mat? Blir det något snuskigt? Ska jag börja göra mitt skolarbete framför att blogga?
Nejnej, ingenting sådant. En viktig grej har inträffat i mitt liv, och jag känner att det är mitt kall att dela med mig av denna troligen himlastormande upplevelse.
Hela mitt liv har jag varit omgiven av andra människor. Jag bodde i en stor familj, från vilken jag flyttade för att bo i en annan stor familj (elevhemsfamiljen!) från vilken jag flyttade ifrån för att bo i en lägenhet med min roomie. Nu ska jag för första gången ta klivet ifrån tryggheten, ut i världen, och bo alldeles, alldeles själv.
Jag är skitskraj.
Jag trivs ju med lite liv och rörelse! Nu kommer det istället att bli väldigt tyst och väldigt stilla, så länge jag inte drar en liten dans för mig själv nu och då och sjunger lite sånger, men det kommer enbart resultera att jag blir trött i benen och får ont i halsen så jag kräver en bättre lösning.
Men kära läsare, givetvis har jag inte tänkt ta detta stora steg utan en plan. Nu ska jag bara komma på planen. Flytten kommer att ske mellan 11 och 20 dagar framåt i tiden, så det är bäst att jag tänker snabbt. Men tänka ska jag göra. Jag ska skriva om mina bra stunder, jag ska skriva om mina dåliga stunder, jag ska skriva om stunderna jag blir galen och letar spöken i min ensamhet, men JAG SKA ÖVERVINNA ENSAMHETEN! JAG KAN KLARA DET!
Ni kommenterar inläggen och stöttar mig (jag kan behöva det, jag kommer nämligen bli kind of lonely) och jag skriver. Fair deal.
//54
Nejnej, ingenting sådant. En viktig grej har inträffat i mitt liv, och jag känner att det är mitt kall att dela med mig av denna troligen himlastormande upplevelse.
Hela mitt liv har jag varit omgiven av andra människor. Jag bodde i en stor familj, från vilken jag flyttade för att bo i en annan stor familj (elevhemsfamiljen!) från vilken jag flyttade ifrån för att bo i en lägenhet med min roomie. Nu ska jag för första gången ta klivet ifrån tryggheten, ut i världen, och bo alldeles, alldeles själv.
Jag är skitskraj.
Jag trivs ju med lite liv och rörelse! Nu kommer det istället att bli väldigt tyst och väldigt stilla, så länge jag inte drar en liten dans för mig själv nu och då och sjunger lite sånger, men det kommer enbart resultera att jag blir trött i benen och får ont i halsen så jag kräver en bättre lösning.
Men kära läsare, givetvis har jag inte tänkt ta detta stora steg utan en plan. Nu ska jag bara komma på planen. Flytten kommer att ske mellan 11 och 20 dagar framåt i tiden, så det är bäst att jag tänker snabbt. Men tänka ska jag göra. Jag ska skriva om mina bra stunder, jag ska skriva om mina dåliga stunder, jag ska skriva om stunderna jag blir galen och letar spöken i min ensamhet, men JAG SKA ÖVERVINNA ENSAMHETEN! JAG KAN KLARA DET!
Ni kommenterar inläggen och stöttar mig (jag kan behöva det, jag kommer nämligen bli kind of lonely) och jag skriver. Fair deal.
//54
Bright kid
Det finns nog inget tillfälle då jag ser så otroligt ut korkad som när jag ligger i en tandläkarstol med bomullstussar inkörda vid vardera tandrad, en spiral-blåsare i vit plast som torkar ut munnen och en stålform med någon slags rosa hubba-bubba smet som är uppkörd i gommen och tar avtryck av mina tänder. Till råga på allt sitter det en liten spegel under läkarlampan så att jag i ungefär 45 minuter tvingas titta på eländet, i brist på annat att roa sig med hos tandläkaren.
Ibland ställer jag mig frågan "varför har jag ingen pojkvän?" och så plötsligt ibland, som när jag ser mig själv i spegeln hos tandläkaren, är svaret så uppenbart.
//54
comhem.se
Är det bara jag som älskar comhem-reklamen med alla youtubeklassiker?
// Mercy
// Mercy
Logik
Samtal med min syster i eftermiddag:
Syster: Vill du spela Wii med mig sen?
Jag: Kanske, vi får se.
En timma senare
Syster: Ska vi spela Wii nu?
Jag: Nämen jag orkar inte.
Syster: Men! Du sa ju att vi skulle!
Jag: För det fjärde så sa jag faktiskt kanske.
Syster: Ja, men nu är det såhär att jag tog det som ett ja så nu har du tyvärr inget val.
// Mercy
Syster: Vill du spela Wii med mig sen?
Jag: Kanske, vi får se.
En timma senare
Syster: Ska vi spela Wii nu?
Jag: Nämen jag orkar inte.
Syster: Men! Du sa ju att vi skulle!
Jag: För det fjärde så sa jag faktiskt kanske.
Syster: Ja, men nu är det såhär att jag tog det som ett ja så nu har du tyvärr inget val.
// Mercy
Nära döden
På min väg hem från jobbet ikväll gick det en pudel bakom mig. Pudeln var av samma storlek som en häst, jag skojar inte. Som en helt jävla vanlig häst, så stor va den! Pudeln gick självfallet inte själv, då hade jag nog inte i skrivande stund varit vid liv. Hur som helst, jag tittade bak ungefär vartannat steg för att försäkra mig om att pudelhelvetet inte kom näramare. Den kom närmare, hela tiden. Till slut var pudeln så nära att jag var säker på att den skulle slita mig i stycken och klippa av mitt hår och placera det på de ställen där den inte hade nåt hår, vilket var typ överallt. Jag såg hur hela mitt liv passerade framför mina ögon. Pudeln svängde sedan av på en avfartsväg och sedan var den borta. Efter det så fortsatte jag hem och åt lite chips i soffan med min syster som berättade om sin nya lampa. Jag lyssnade inte, men nickade ibland för att det skulle se ut som det.
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
// Mercy
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
// Mercy
Twins!
Igår morse fastnade jag, mot bättre vetande, framför TV-shop IGEN.
Hur kommer det sig att jag var enda gång på fullt allvar börjar fundera över om grejerna kanske fungerar, kanske denna grej, kanske denna gång liksom?
Den här gången var det "Rio laser remover", som skulle fungera som laserborttagningen av hår man gör hos plastikläkare. Kostar endast 1999:- plus frakt. Troligtvis fungerar den inte alls. Men kanske...?
Andra klassiker är ju H2O vaccum cleaner (en dammsugare med vattenfilter), den där fantastiska juicepressen, vibrerande magplatta (för plattare mage), listan kan göras oändlig!
Att man aldrig lär sig
//54
Hur kommer det sig att jag var enda gång på fullt allvar börjar fundera över om grejerna kanske fungerar, kanske denna grej, kanske denna gång liksom?
Den här gången var det "Rio laser remover", som skulle fungera som laserborttagningen av hår man gör hos plastikläkare. Kostar endast 1999:- plus frakt. Troligtvis fungerar den inte alls. Men kanske...?
Andra klassiker är ju H2O vaccum cleaner (en dammsugare med vattenfilter), den där fantastiska juicepressen, vibrerande magplatta (för plattare mage), listan kan göras oändlig!
Att man aldrig lär sig
//54
Kärlek till alla
På senare tid har jag börjat känna mig lite som en Tomas DiLeva Jr. Jag tycker nästan om hela världen, jag tycker inte ens att Caroline af Ugglas är störande längre. Någonting har hänt.
På ett sätt kan jag känna att det känns väldigt bra, och på ett annat så känns det lite sorgligt. De människor som känner mig väl vet att jag har en förkärlek till att klaga och ibland säga väldigt taskiga saker om människor, det har liksom varit lite av min grej att klaga på saker som inte funkar eller kommentera något lagomt fisigt om någon som går förbi på gatan (det bör tilläggas att jag är way to chicken för att faktiskt säga något till någon högre uppsatt människa eller faktiskt göra något åt mitt klagomål, så egentligen menar jag det nog inte så mycket, jag gör det bara för sakens skull).
Anyway, jag börjar känna att jag inte får ut något av det längre. Jag vet inte riktigt vad jag fick ut av det innan heller, visserligen, om jag ska vara riktigt ärlig. Det kanske helt enkelt är så att jag växer upp lite. Om det är så, så är det ju faktiskt en ganska kul grej. Kanske. Jag vet inte riktigt.
Vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta, kanske var det mest för min egen skull.
Love me to pieces
// Mercy
