Slu Ta
Jag TÅL det bara inte...
//54
You say potato, I say potatoe
Rörsocker, Råsocker... men är det konstigt att man blir förvirrad eller?!
//54
Mpppppfhhh!
Suicide Bunny
Coach H: Vi vill inte veta jobbiga grejer.
Jag: Men jo, jag måste få dela det här med någon! Det är någon med okänt nummer som ringer mig jätteofta, ibland flera gånger om dagen, och när jag svarar är det ingen där! Superläskigt!
Coach H: Det kan vara en fax. Ibland hakar de upp sig och ringer samma telefonnummer flera gånger.
Jag: En fax?
Coach H: Ja.
Coach J: Eller en oljepanna.
Idag tänkte jag ta livet av mig, men jag var visst lite för fet eftersom snaran gick sönder.
Imorgon gör jag ett nytt försök.
Brb, nu ska jag bara hitta någon som bryr sig.
Är det du som ringer din jävel?!
//54
Life is a bitch and i want to fuck her
Jag hatar er.
Jag hatar er alla!
Jag hatar det nya betygssystemet. Jag har dampat på det konstant sen jag fick höra talas om de nya reglerna angående uträkning av betygspoäng, och jag kommer nog fortsätta att dampa på det ett bra tag till. Jag kan bara inte sluta tänka på det! HUR KAN DET VARA TÄNKT ATT MITT BETYG I KOST OCH HÄLSA (läs: typ laga kyckling och kolla innehållsförteckningar på flingpaket) SKA AVGÖRA OM JAG KOMMER IN PÅ JURISTUTBILDNINGEN, OCH HUR KAN DET PÅ NÅGOT SÄTT VARA MÖJLIGT ATT DET SKA VARA NEGATIVT ATT UTÖKA SITT PROGRAM MED SVÅRA KEMIKURSER OM MAN INTE LÄSER IN ETT MVG!!! Det har ju gått att välja bort sina överflödiga kurser från betygsnittet, vad i h-vete tog ni bort det för? Och framförallt, varför gjorde ni det NU? Jag kan inte greppa det! Det hade typ varit bättre att LÄSA LEDARSKAP för att få ett bra betygssnitt! Hej dagisfrökenutbildningen, det är vad jag kommer in på nu typ.
Nu ska jag tänka på något annat. Försöka i alla fall.
Okej, jag var på Sports Medicine (gamla idrottsmedicin med nytt, coolt, internationellt namn) idag. Läkaren bröt runt mina axlar i alla möjliga olika riktningar för att kolla vad som var fel. Det gjorde jätteont. Nu är jag öm och kan inte ta av mig kläderna ordentligt, så när jag skulle prova min studentoutfit slutade det med att jag fastnade i en klänning. Detta är inte kul.
Sedan hatar jag er som på fullaste allvar tror att sådant som 'Vitamin Well' är jättenyttigt att dricka. Hallå! Det är typ vanligt vatten med socker och lite vitaminer, inte fasiken är det någon superkur som ska få er att leva hälsosamma och lyckliga i alla era dagar utan snarare en lightvariant av läsk utan färgämnen och kolsyra. Drick eran Cola istället och sluta med erat 'åååh jag är så duktig som dricker vitamiiiiner trots att det smakar skit', eller drick det för att ni gillar det men då får ni fasiken inte tro att det är bra! Idioter!
Topp fem - saker jag hatar skarpt just nu:
1. Vår SYV-konsulent. Hon är sur, hon är okompetent, hon hatar sitt jobb och det hon minst av allt vill göra är att hjälpa sina elever att få en bra och vettig studiegång - anledningen till att hon faktiskt är där. Avgå!
2. Skador och sjukdomar när det nalkas tävlingssäsong. Jag vill ju ut och prestera, inte lägga pussel!
3. Dig. Ja, du läste rätt, dig. Du är också en idiot. Alla är idioter.
4. Min förmåga att plugga. Ni kanske läste tidigare att jag tänkte ägna mig åt den sysselsättningen ikväll, det gick väl sisådär. Har kanske pluggat 22 minuter totalt och jag har prov 8.20 imorgonbitti. Det är inte en jättebra kombination.
5. Min stekpanna som alltid skjuter iväg små flottskott när jag steker. Det sölar, det bränner, det gör ont och jag vill inte vara med om det!
Gå och dö typ
//54
x^2=-1 ..... x=i
Visste ni att, enligt det nya systemet, inte spelar någon roll vad man får för betyg i Matematik E om man inte söker en universitetskurs där E-kursen krävs för behörighet? Kurserna där Matte E krävs är typ... Inga!
Jag hatar sveriges alla SYV-konsulenter, skolförbund, beslutsfattare och deras förbannade regler. Gah!
//54
"Mänskligheten är antingen på väg mot en ny början... eller mot slutet" (citat Mr Stihl)
Helt sjukt vad less jag blir. Mongolider!
Alltså, jag fattar inte hur man kan sakna så mycket vett att man inte vet hur man ska föra sig på en vanlig gång- och cykelväg. Det är faktiskt inte SÅ svårt.
54:s enkla skola för hur man sköter sig på en gång- och cykelväg:
Gå INTE på cyklisternas del av banan. Stanna INTE mitt på vägen, varken när du är själv eller går med hela ditt fjortis/pensionärs/mamma/motionsgäng. Gå INTE själv på ena sidan vägen, med din kopplade hund på den andra sidan. Åk INTE skatebord om du inte kan hålla balansen utan att vingla över hela vägen.
Fast, när man ska lära någon någonting ska man tydligen undvika ordet inte. Vi vänder helt enkelt på det: Håll er ur vägen era jävlar!
Jag hatar er!
Nu måste jag verkligen skaffa en ringklocka till min cykel, innan jag går ut på stan och tar livet av någon.
Det är inte lätt att leva när världen är full av idioter!
//54
Hello sunny (?) tuesday
Igår fastnade jag på Marieberg. Idag lär jag väl mest troligt fastna här ute på Umedalen. Kul.
Minns ni de här MAX-skattkistorna med glass som fanns när man var liten? Glassen var väl egentligen inte så god, men oh så spännande det var att få se vad som fanns i lönnfacket i botten när man ätit upp hela glassen! Oftast var det någon liten gnugg-tatuering eller ett klistermärke, men lika glad var man för det. Sedan kunde man ju leka med skattkistan också.
Undrar om en gnugg-tatuering skulle lätta upp mitt hat mot sommartidtabellerna litegrann? Hade MAX-glassarna funnits kvar hade jag köpt en, hoppats på en tatuering och testat. Nu får jag kolla på ett avsnitt med Digimon istället. Det är väl sådant som håller dagens ungdom på gott humör.
//54
Hi gorgeous
Pappa: Har du färgat håret igen?
Jag: Nej, faktiskt inte! Tycker du att det ser ljusare ut?
P: Det ser annorlunda ut.
J: Jag tror att det blekts lite av solen faktiskt.
P: Det ser då betydligt bättre ut än vad det gjorde tidigare!
J: Jaha, tack... antar jag.
P: Nu är det ju som mer råttfärgat liksom, och det är ju betydligt snyggare än det du hade innan!
Alla i familjen, inklusive mormor och morfar, sitter nu tysta och stirrar på pappa.
Pappa: Jag ska nog bara vara tyst helt enkelt...
//54
100426
Puss
// Mercy
"Eller dröj kvar i två timmar till"
För medicinsk rådgivning, tryck 2.
Eller dröj kvar.
Jag dröjer kvar.
För om- eller avbokning, tryck 1.
För medicinsk rådgivning, tryck 2.
Eller dröj kvar.
Jag dröjer kvar.
För om- eller avbokning, tryck 1.
För medicinsk rådgivning, tryck 2.
Eller dröj kvar...
Smart j*vla telefonsvararsystem.
//54
Eller?
Nu är det BANNE MIG dags!
Gör det imorgon!
Eller... Njaa....
Men innan påsk!
...kanske...
//54
Svaret är sin x!
sinx+sin^2x=sinx(1+sinx)
1+sinx kan förkortas bort
Lösningen blir således sinx.
Trots att det verkade helt omöjligt för bara 5 månader sedan verkar det som om man faktiskt lär sig någonting med tiden.
Kanske är det så med det mesta?
Det är inte läge att ge upp. Bättre tider kommer.
//54
Nä. Nu tappas det åt alla håll och kanter - Nu räcker det.
Inte för att jag åkt buss i över 6 timmar. Inte för att jag är vig som ett Nordicspjut och har rörelseförmågan av en vandrande pinne. Inte för att jag har slut på Risifrutti.
Nej. Det är bara bagateller. Vad som gör mig arg, är att det trots alla mina försök och ansträngningar alltid finns någon på denna jord som MEDVETET ser till att förstöra mitt stora helgnöje: Melodifestivalen!
Ja. Ni VET att jag inte kunde se andra chansen. Ni VET att jag ville se andra chansen. Ni VET också att det inte finns någonting jag hellre längar till än att få krypa upp i sängen på söndagmorgonen och gotta mig i reprisen, utan någon som helst aning om vem som ska åka ut och vem som ska gå till final.
För Guds skull, jag bojkottar ju till och med Facebook för att slippa få reda på resultatet i förväg!
Men tydligen räcker det inte. När jag på vägen hem öppnar ett litet oskyldigt SMS (som JAG tror ska innehålla frågor om hur dagen varit) möts jag av orden: "Det hjälpte visst inte att jag röstade på ditt favoritband".
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!
Okej. Jag tänker inte läsa ett endaste SMS, svara på telefonsamtal, kolla Facebook, öppna dörren, lyssna på radio, läsa dagstidningen, läsa bloggar eller på något sätt kontakta civilisationen igen förrän jag fått se min repris ifred UTAN att få veta några fler resultat!
SÅ GE HELT ENKELT F*N I ATT KONTAKTA MIG INNAN DESS ERA SLYNOR, HORBOCKAR OCH RESTERANDE SVENSKA GATUDRÄGG!
//54
Alla dessa ångestpiller
helt jävla omöjligt.
//54
Geniernas vecka
Vi bor i Umeå - en så kallad norrlänsk metropol. Ni i kommunen menar alltså att ni aldrig varit med om att snö kan tynga ner tak om det blir för mycket? (Ja, ni började ju åtminstone skotta som galningar runt om i staden efter att detta hänt. Framgång.)
Summan av kardemumman: Vi är utan träningshall. Idag hölls ett krismöte för att lösa situationen provisoriskt. Utomhusträning i smällkalla Februari, yey!
Men som tur var skulle det ju inte behöva hålla i sig speciellt länge, OM inte våra kära vänner från kommunen återigen påvisat sin begåvning. Idag körde de en lyftkran, som skulle användas till takskottningen, rätt igenom väggen på friidrottshallen. Det var en "så kallad halkolycka, oturligt nog!"
Vänta nu, ni ställer en lyftkran på några tons vikt i en isig slänt.
Tänka sig att den åker ned för slänten och in i hallen.
Det är ingenting ni skulle kunnat räkna ut i förväg?
Idioter.
Det går även rykten om att den otaktiska takskottningen fått taket att svikta på fler ställen än vad det var från början, vilket gör att det kommer ta ännu längre tid att laga.
Idiotmaratonet tar visst aldrig slut.
Borde man bli förvånad?
Nej.
Är jag förvånad?
Ja.
Trots allt har jag tydligen något slags hopp om mänskigheten - underligt nog.
Heja utomhusträning!
//54
Happy fucking birthday or something?!
Tre ynka timmar.
Endast 180 minuter kvar tills livet är mitt, och endast mitt.
Det känns både spännande, hoppfullt och uppfriskande.
Och förjävligt.
Jag vet att mina föräldrar inte kommer att överge mig bara för att jag fyller 18 år. De kommer fortfarande att bjuda in mig på julafton, ge mig mat när jag är hungrig och bidra med pengar när jag har det tight. Vad som skrämmer mig är de inte behöver det. Och att JAG KAN överge dem.
Jag bor redan hemifrån. Jag vet hur man tar hand om ett hushåll. Jag klarar mig rätt fint på egen hand, och jag reser gärna runt i Sverige och övriga Europa utan att snacka speciellt mycket med päronen. De har, som de själva säger, inte alls speciellt mycket att säga till om i mitt liv. För dem har jag nog redan varit myndig sedan den dag jag lämnade huset.
Dock har de två rätt till att hålla koll på mig. De har rätt till att justera min ekonomi, och det är fortfarande dem jag måste prata med för att kunna beställa resor och artiklar via internet. Jag måste, vare sig jag vill eller inte, någorlunda regelbundet hålla kontakten med mina föräldrar för att kunna styra min vardag.
Men med myndigheten kommer friheten. Jag behöver dem inte längre. De behöver inte hjälpa mig.
Samtidigt som de ansvarsfulla banden bryts står jag dessutom utanför alla de lagar som skyddar mig. Har jag nu en affär med en 30-årig överordnad är jag inte längre utnyttjad, bara dum. Säljare har rätt att lura mig. Jag är inte längre "bara ett naivt barn". Jag är för guds skull snart gammal nog att skaffa egna barn! Fysiskt, i alla fall. Mitt mentala tillstånd får väl just nu beskrivas som ett vrak.
Ett ungt vrak som endast timmar ifrån nu, ska till att bli vuxen.
Jag hoppas och önskar att mina föräldrar, tränare och svenskalärare har lärt mig vad jag behöver veta om källkritik och lurendrejerier för att klara mig här i världen, så att jag inte går på någon stor nit som nybliven vuxen och blir av med alla mina pengar till någon lokal industri i Uruguay som leder till att jag tvingas leva på gatan och käka kottar i resten av mitt korta liv som varar i 36 år innan jag blir cancersjuk och fryser ihjäl.
Jag menar, inte behöver det väl bli så illa?
Blir det nu det ändå så finns det väl åtminstone dem, som faktiskt skött det ännu värre.
Happy birthday, or whatever
//54
Tankar om vuxenlivet
Jag tror att jag har en liten 18-årskris. Varför? Jo, därför att de följande dagarna kommer att bli de sista tre dagarna jag får tillbringa som barn!
Jag har längtat efter den kommande dagen i årtal. Jag har längtat, väntat, trånat, och tänkt att allt kommer att bli så OTROLIGT smidigt den dagen jag blir myndig!
Jag kommer kunna binda upp mig på ettmobilabonnemang. Jag kommer kunna sköta min egen ekonomi - HEJ INTERNETBANK. Jag kommer aldrig med behöva förfalska mina föräldrars namnunderskrifter (vet ni hur ofta det krävs målsmans tillstånd egentligen?!) Jag kommer kunna använda mitt eget leg. Jag kommer kunna ta körkort.
Jag kommer helt enkelt ha möjligheten att sköta mitt liv på plats, istället för att lämna över allt det praktiska till två päron som bor 13 mil här ifrån.
Men samtidigt så har allting med en framsida en baksida. Det var inte förrän en vecka sedan jag började inse att även den ljusaste av solar har en mörk fläck...
För det första, jag kommer inte längre att skyddas av FN:s barnkonvention (den som bland annat ger mig rätt till ett namn). Jag kommer inte längre att få ringa till BRIS (jag har aldrig gjort det hittills, men jag funderar på att göra det innan tisdag, bara för att jag kan). Mina föräldrar blir inte längre tvugna att ta ansvar för mig (så om jag rånar en bank som 18-åring är det mitt eget fel). Jag måste börja betala förseningsavgifter till biblioteket (jag kan alltså inte längre behålla böckerna en månad extra bara för att jag inte orkar bära in dem till stan, vill läsa dem igen eller helt enkelt bara känner för att utnyttja systemet en smula). Tandläkare, läkarbesök, bussbiljetter - allting blir snart dyrare, och jag har ingen lust att betala mer för det. Hmm. En smula komplicerat.
Vänners tankar och åsikter:
"Vad blir skillnaden?"
"Du har ju bott själv sedan du var 15 år, känner du inte att du redan sköter ditt eget liv?"
"Tror du verkligen att dina föräldrar skulle överge dig om du hamnade i någon knipa bara för att du fyllt 18?"
"Du är ju fortfarande Guds barn" (sagt av en kille som inte tror på Gud dock...)
Så, vad tar jag mig till?
Mina tankar och åsikter:
Whatever. Jag kommer fortfarande inte att bli mogen nog att avstå från sätena längst upp längst fram i våningsbussen, och min sanna identitet kommer kunna säga hej krogen. Det funkar tills vidare.
//54
Paytime?
- Hej, jag jobbade för er den 5/12 och jag har fortfarande inte fått min lön därifrån.
- 5/12 säger du? Nämen det skulle jag ha betalat ut förra månaden!
- Ja, man kan tycka det ja, men jag har fortfarande inte fått mina pengar.
- Nähe?
- Nej. Jag vill ha dem.
- Jaha, men vänta då - *blädder blädder* - men här står det att vi betalat ut den!
- Ja, det står det på min lönespecifikation med. Ni satte in dem på kontonummer **********.
- Så vad är problemet?
- Det där är inte mitt kontonummer.
- Nähe....
- Nä. Jag skulle gärna vilja ha mina pengar nu.
- Men dem har vi ju satt in på ett annat kontonummer.
- Det hjälper ju faktiskt inte mig speciellt mycket.
- Men hördudu. Varför skulle vi satt in din lön på ett annat konto än ditt eget?
- Jag har faktiskt ingen aning. Läs kvittot en gång till och kolla kontonumret jag skrivit upp.
- *Mera blädder* - Ja, här står det ju faktiskt ett annat kontonummer...
- Mitt kontonummer skulle jag tro.
- Jaha, eh, men det här borde vi ju kunna lösa på något sätt... du tror inte att du möjligtvis skulle kunna höra av dig till personen som äger kontonumret och fråga om han kanske kan betala igen pengarna till dig, kanske?
Av alla idioter till människor i världen verkar det som att de allra största samlats på sådana ställen att jag garanterat kommer stöta på dem. Jag blir så less.
Min present till världens idioter 2010, större hjärnor! Eller åtminstone möjlighet att lära sig hur man använder dem.
Fotnot: Karin heter egentligen någonting annat.
//54
Banne mig ett U-landsproblem
Dock har det väl gått lite väl långt när till och med vattenledningarna frysit igen?
Tack och lov har vaktis lagat elementen nu, och det börjar äntligen rinna i kranen igen. Nu ska jag bara vänta i typ 100 år på att varmvattentanken ska fyllas så att jag ska kunna diska och ta mig en dusch.
//54
