Jag citerar den bästa Amandan som finns i hela världen:

"Ska det liks skita sig så äre lika bra att det skiter sig från början, innan man börjar bry sig"

Så sant som det är sagt
// Mercy

40 dagar är avklarade och jag fixade det med bravur. Jag dejtade inte, jag kladdade inte och jag kramades knappt undantaget nära vänner, morfar och pappa. 
Det har varit hårt. Jag har under dagarna utstått påhåpp som sexgalning, påståenden om att 40 dagar är en barnlek, frestelser från alla håll och det ständiga intensiva ifrågasättandet om vad som drev mig till detta.
Jag kollar tillbaka på vad jag skrev när jag tog mitt löfte:

"Sminkar jag mig varje gång jag ska till mina kompisar? Nope. Rakar jag mina ben var enda dag när jag inte dejtar? Nej. Tänker jag till lite extra när jag klär mig en helt ordinär dag? Jao, men nej. Blir jag jätteglad var enda gång jag får ett sms i vanliga fall? Haha just ja, det blir jag ju.

Men ni fattar vinken. Det är lite mer ansträngande helt enkelt."

Jag slutade helt enkelt inte mitt dejtande för att jag är någon slags sexgalning, utan bara för att jag tyckte det var så förbannade jobbigt. Jag slutade med andra ord helt enkelt för att jag var lat.

Man orkar nog inte så mycket mer om man tränar 11 pass i veckan. Jag får i alla fall skylla på det.

Vad har jag då lärt mig av den här tiden? Framför allt att 40 dagar är en väldigt lång tid. Jag var rent utav frustrerad när tiden började lida mot sitt slut och jag var fullt övertygad om att löftet pågått i minst ett halvår, inte bara ett halvt kvartal!
Var dagarna till någon nytta då? Ja, faktiskt. Vad jag framför allt fick se av mitt dagliga räknande var att även om jag kände att kärleken är meningslös och att alla killkontakter saknar mening, så tog det mig egentligen inte alls speciellt lång tid att ändra uppfattning och inse att jag saknade det. Inte ens 30 dagar! Så nästa gång jag är nere av kärleksbekymmer eller något i den stilen ska jag ta mig tid att tänka efter en extra gång. Är det verkligen så farligt, eller är det bara någonting jag tyngs av för stunden? Och är det verkligen lönt att ge upp det jobbiga om jag även måste ge upp allt det bra?

Tack vare biologikrister förstår jag i alla fall varför jag relativt snabbt gav upp mina tankar om det jobbiga med dejtandet och ganska snart ville börja om igen.
Det är enkelt.
Det är så vi människor lever vidare.

//54

Jag sitter och funderar varför verkligen alla mina tävlingsresor i sommar blev större eller fiaskon. Okej, ni kanske tycker att jag överdriver, men detta är fakta:

- I början av säsongen missar jag att boka en flygresa i tron om att en träningskompis bokat mina biljetter. Jag och coach åker bil över 120 mil den helgen.

- I mitten av säsongen händer det ÅTER IGEN att det blir en kommunikationsmiss mellan mig och en träningskompis, vilket resulterar i att jag står på flygplatsen utan resa. Jag tar mig till Bromma där jag sedan blir fast i flera timmar innan jag tar mig vidare till Göteborg.

- I Göteborg hittar jag inte till hotellet, utan tvingas vandra runt själv, under våldtäcktstimman. Ingen verkar veta vad jag pratar om för hotell eller var det ligger. Till sist bokstavligen tvingar jag min hotellkamrat att göra en gentlemannainsats och komma ut och rädda mig från gatan, innan jag kidnappas av nån galen kroppsbyggare eller blir uppäten av en pitbull.

- I slutet av säsongen hamnar jag på "Sveriges billigaste (och troligtvis risigaste) hotell". Jag hinner bevittna misshandel och bor i miljöer som till och med är värre än mitt gamla elevhem. Coach hämtar upp mig och mina väskor efter en natt.

- Och var enda tävling, VAR ENDA TÄVLING, underpresterar jag med tanke på hur träningen gått i vinter. Finns det ett samband? Eventuellt!

Det är alltså detta jag ska se positivt på och dra lärdom av. Okej. Ta ett djupt andetag.

//54

Bilden är inte jättesmickrande, jag vet, men hur kommer det sig att verkligen ALLA verkar avsky Ola Svenssons frisyr?

//54

Hur ofta händer det att läraren ställer in en död, uppsprättad fisk mitt framför ögonen på dig under ett prov?
Om detta inte hänt dig, var glad. Den luktade fisk.

Ikväll blir det till att svänga sina lurviga. Eller nja, snarare till att serva folk som tänkt svänga sina lurviga. Fast när jag tänker efter, Nordebo faktsikt lovade att han skulle ta en dans med mig ikväll vid något lugnt tillfälle. Tur att jag har mitt 40-dagarslöfte, annars hade jag nog haft svårt att motstå att följa denna dansanta lilla spjuvern från Älvsbyn hem!



P.S. Flickor, han är singel.

//54

Noliahallen, mitt andra hem och dagliga tillflyktsort, är stängd. Det hålls visst ett EU-toppmöte där i dagarna, med vaktande helikoptrar, polispatruller och bombtalibaner som patrullerande fanclub. Finns det bombtalibaner som smyger i knutarna varken får eller törs vi köra vår träning där inne, vilket betyder att vi omlokaliserar oss till andra trakter.

Jag hörde orden som i slow-motion. Jag blev tagen på sängen, eller snarare på den doserade kurvan. Den allsmäktige Hans förkunnade igår med sin djupa stämma:
- Ni ska bada på fredag.
I min värld lät det mer som:
- Ni. Ska. Bada. På. Fredag.
Bada.
Nu.
På fredag.

Det är väl egentligen inte så hemskt som det låter, jag gillar ju till och med att bada.
Problemet är utrustningen. Som vanligt. Vad i hela världen är det nu man ska ha på sig?

Baddräkten är ju ett himla fiffigt plagg, den sitter bra, döljer lämpligt mycket hud och är lätt att träna i, SÅ TALA OM FÖR MIG VILKEN PUNDARSKALLE SOM BESLUTADE ATT BADDRÄKT SKULLE VARA SÅ FRUKTANSVÄRT TÖNTIGT! I dagens läge måste man ju typ vara simmare eller 30+ för att man ska komma undan med att ha en baddräkt på sig. Idiotiskt.

Bikini då? Ja, prova att simma dubbelt (eventuellt fyrdubbelt) så snabbt som gubbarna på motionsbanan så ska vi se hur många delar som sitter kvar sen.

Shorts och sporttop? Väldigt klumpigt, väldigt opraktiskt, väldigt.. ochickt. Det är sådana kläder som får alla dem som valde att ha baddräkt att titta snett på en, och de som valde bikini skrattar sig nöjda för att de valde en bättre outfit än någon annan.

Det finns helt enkelt inga rätt på simhallen, bara en massa fel och det gör mig tokig!

Jag tänker konvertera till manssläktet och enbart ha badbyxor. Men då kommer ju följdfrågan... speedos eller badshorts?
//54

Kent är kärlek för mig.

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

// Mercy

Det här skulle kunna bli ett väldigt långt inlägg, men jag väljer att avsluta det hela tidigt med en konversation jag fick uppleva med en man på mitt jobb ikväll.

Mannen: Hörredudu! (det bör tilläggas att han pratar ungefär som killen i den där reklamen som säger "du har ju hela helgen på dig", för er som är tillräckligt gamla och kommer ihåg den)
Jag: Ja?
M: Ja, just det.
J: Men vad menar du, Klas? (han heter inte Klas, men pga sekretess kallar vi honom Klas)
M: Lilla, lilla Kerstin. (jag heter inte Kerstin)
J: Va?
M: Va?
J: Va?
M: Åh, du är ju alldeles hopplös.

För övrigt så hatar jag Farmville och alla jävla förfrågningar jag får om det på Facebook. JAG VILL INTE SPELA FARMVILLE!

// Mercy

På MSN:
- du TÄNKTE mer än att du ska ha många toasters baby...

Jajaja, detaljer!

//54

Hej igen :) Nu så ska jag hälsa till min storasyster och hennes kompis, dom är snälla båda två. Min syrra kommer antagligen bli förvånad då hon läser detta men jag gör det iallfall. ;) Idag så har jag varit i skolan, det var lax til lunch med dillsås och potatis. Inte så värst gott men men. Ikväll ska jag vara med på en hopprepstävling, det ska bli kul, men det kommer göra ont. 
Men det ska ändå bli kul, jag ska göra det bästa jag kan, också. Efter det ska jag hoppa in i duschen, se på tv med min mamma, kanske med min syster. Imorgon är det skola igen. Nu så ska jag säga en sak till. Dom som har denna blogg äger äger ÄGER! Dom är bäst, dom bästaste som finns. Så dom ska ha många många kramar :)

//Mercy JR, 10 år

Det var längesedan jag uppdaterade min non-love mission. För att fatta mig kort, det går väl sisådär.

Dåliga saker:
- Jag spanar ohämmat på snygga killar efter principen "se men inte röra". 0 av 5 toasters.
- Jag ler lite för stort, lite för inställsamt och pratar lite för vänligt med de snygga killarna. 0 av 5 toasters.
- Jag frågar ut mina nära och kära om egenskaper, ålder och relationsstatus på intressanta objekt. Skärpning! 0 av 5 toasters.

Bra saker:
- Jag har färgat håret mörkt efter principen "blonds have more fun", och eftersom jag inte har så himla fun längre = mörkt hår. 5 av 5 toasters.
- Jag har bestämt mig för att alla typer av närkontakt är äckliga och överför sådana saker som slem och svett. Kärlek är överskattat, over and out. Massor av toasters.

Detta är förhoppningsvis bara en vacklande övergångsperiod, för jag insåg att jag hade fler dåliga än bra saker. Men jag måste ändå säga att jag skött mig förhållandevis bra än så länge! Inga pussar, knappt några kramar och inte en enda uttalad dejt. Det var ju ändå lite det som var meningen.

//54

Jag tänker inte förstöra denna stund genom att säga något.


 Har troligtvis aldrig sett en snyggare kille än Ryan Gosling i The Notebook. Enjoy säger jag bara, enjoy!

Det kommer flera