... i en hatt
Sova är bra, det känns bra.
// Mercy
Barnatro
- Hejdå 54, vi ses nästa tisdag!
Först kändes det bara sjukt skumt, jag blev nästan chockad och jag vet inte riktigt om jag svarade. Men så här efteråt, när jag kännt efter, tror jag faktiskt att det känns bra.
//54
Inte ens två veckor?!
11 dagar! YNKA 11 DAGAR! När jag räknar på fingrarna inser jag att det inte alls är länge, men det känns som om mitt löfte har varat i en evighet! Idiot-54, du är ju dum i huvudet. Varför, VARFÖR tog du (läs:jag) ett sådant här beslut?
Okej, killar är ju energikrävande och jobbiga och bla bla bla och allt det där, men att lägga ner? För första gången i mitt liv har jag insett att det här med "40 days and 40 nights" kanske inte är så himla enkelt ändå. 11 dagar?! Det duger dock inte! 40 days and 40 nights ska verkligen bli mitt nya mål. Med en fast målsättning är det enklare att klara av det tror jag bestämt. Lysande! 10/5 toasters för det beslutet.
Jag har, by the helt annan way, insett att när jag är arg eller besviken på mig själv beter jag mig alltid som om jag skäller på någon annan. Jag har dessutom för vana att göra det högt. Även om jag är ibland folk. Tyvär. På något sätt är det som om jag verkligen tror att det är mitt elaka lilla alter-ego som bor i halva min kropp och ställer till med alla eländigheter, och att jag därför inte bara kan smälta att det var JAG som gjorde dem och tänka "okej, det där var inte så klipskt gjort utav mig" utan verkligen högt och tydligt måste förklara vad det är som gäller. Liksom visar vem som bestämmer!
Dessvärre tror jag mitt alter-ego vinner de där diskussionerna lite för ofta. Jag hittar på för mycket dumheter.
//54
Brösttjat
Svar ja.
Jag och en killkompis jämförde nyligen bröststorlekar med varandra, han vann. Sådana dagar känns det lite tungt att vara tjej faktiskt.
Jag tror jag måste återinföra det vackra citat den gode Malin en dag sa: "Andra tjejers bröst bara växer och växer, våra blir bara mindre och mindre ju mer styrketräning vi kör".
Vi kör i dagarna igång med våran grundträning, inkluderat styrketräning. Kan brösten växa innåt tro?
//54
Hey boy
// Mercy
There and back again
De personer som känner mig vet att jag inte är så särskilt kreativ av mig, jag fick tvinga mig själv att genomlida bildlektionerna i högstadiet och 50 poängskursen i estetisk verksamhet första året på gymnasiet ska vi inte ens prata om, kan framkalla vissa hemska och inte alls åtråvärda minnen. Detta behöver möjligtvis inte betyda att jag inte kan, under en hel termin i nian lyckades jag faktiskt framställa en helt fantastisk (enligt mig själv i alla fall) målning av en undervattensstad som var uppbygd på en korv, men grejen är den att jag tycker det är tråkigt. Så tråkigt att så fort någon nämner målning, musikspelning eller kanske att vi skulle kunna sätta oss ner tillsammans och skriva ihop en novell - "bara för skojs skull", vill jag helst lägga benen på ryggen (himla roligt uttryck det där egentligen) och lämna platsen omedelbums. Jo just, för skojs skull my ass. Ibland kan jag däremot chocka min omvärld och få såna kallade ryck, förra tisdagen var en sån dag. Jag slutade redan klockan halv tolv och begav mig hemåt till min sjuka lillasyster som låg i soffan och tittade på dieselråttor och sjömansmöss, skulle vilja slå ett slag för den julkalendern, jag vet att många sågar den, men de som gör det har nog inte riktigt förstått storheten med det här programmet. Möttes av en väldigt underlig reaktion av min syster och så kallade bf när jag sa vad jag skulle vilja titta på, min syster ifrågasatte hur gammal jag egentligen är, eller om jag möjligtvis gått och blivit lite föryngrad i sinnet på äldre dar (ja, det är sant, hon använder faktiskt såna uttryck med jämna mellanrum). Och min karl som jag skulle refererat honom som om jag varit 45+, tittade på mig med en konstig blick och frågade om jag mådde riktigt bra. Tycker det är hopplöst med såhär hopplösa människor som inte uppskattar sånt man borde uppskatta. Turligt nog så har jag troligtvis världens mest ohopplösa storebror som kom till min undsättning under detta svaga ögonblick och höll med mig, tack storebror.
Vet inte riktigt vad jag ville få fram med att berätta den här historien. Tror att jag ville komma fram till att jag gjorde geleljus, tvålar samt målade och stöpte gipsfigurer med min syster.
Jag lever i en värld full av klåpare och tycker inte om det. Har arbetat hela helgen med gammfolket och bytt blöjor, borstat löständer samt lyssnat på säkert hundra olika historier om hur det va "på den gamla goda tiden", medans alla andra i denna stad har supit skallen av sig och kräkts på stan. Kände mig duktig och väldigt vuxen när jag stog på stan på lördagkväll och tittade på alla unga (och inte så unga) människor som var mer eller mindre onyktra, skakade på huvudet och tänkte "dagens ungdomar". Tror jag ska börja samla vuxenpoäng även jag, skulle ha kammat hem ungefär 234 stycken i helgen tror jag. I alla fall, åter till klåparämnet, när jag för det första kom till arbetet på fredagkväll insåg jag att i princip ingenting alls var gjort och att jag skulle få jobba jävel hela kvällen, inte direkt det trevligaste att mötas av, men så var fallet. Kvällen gick trots min klåpare till arbetskollega som spenderade 4.5 av kvällens 5 avbetstimmar i telefon eller vid datorn, till den människan vill jag bara hälsa att jag hatar dig. Lördagen flöt på utan problem, bakade lite sockerkaka till pensionärerna och bröt även arm med en äldre herre som hävdade att han skulle vara starkare än en så liten jänta som jag. Det visade sig att den gamle mannen hade rätt. Jag ska nog börja gymma. Anyway, söndagen däremot blev en intressant dag, här kommer vi nu till största klåparåstadkommandet under hela helgen, jag kommer till mitt jobb klockan sju på söndagmorgon och tar rapport av natten samt går upp på min avdelning, börjar koka kaffe, gröt och ägg, tycker att min arbetskollega bör komma snart (människan ska infinna sig halv åtta). Klockan blir kvart i åtta, jag börjar smått ta itu med toalettbesök och sånt man gör på morgonen när man är gammal och pensionär, inser att klockan är halv nio och jag har inte fått någon att arbeta med än. Bestämmer mig för att ringa till människan och får svaret att hennes son är sjuk och hon kan inte komma. Jaha, och när exakt tänkte du tala om det för mig hade jag velat svara. Men jag är en ganska mesig person så svaret blev något i stil med "ojojdå, så tråkigt. Hoppas verkligen att han kryar på sig, hälsa från mig". Efter att jag lagt på så inser jag att situationen är ohållbar och jag bestämmer mig för att ringa till Eivor, jag älskar Eivor. Hon är nog den fränaste 65-åringen som finns. Efter att ha slagit fel nummer ungefär 43 gånger och väckt upp alldeles för många en söndagmorgon når jag Eivor via hennes mobil, Eivor blir överlycklig över att jag ringer och säger att hon varit uppe sen klockan sex utan nånting att göra och att hon kommer på en gång. Tack Eivor. Jag och Eivor har väldigt trevligt tillsammans, vi pratar om BH:ar, sex, förhållanden samt en himla massa skvaller. Måste påpeka en gång till att den här kvinnan är helt fantastisk. Har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv tror jag.
Min tandläkare klappade mig på kinden idag efter att ha tittat på mina tänder och sa med en viss stolthet i rösten att han inte så ofta träffar ungdomar som aldrig lagat en tand eller haft något hål så han måste få påpeka hur glad han är att se mig. Det kändes konstigt, tror inte att man ska klappa 17-(18 om ungefär 46 dagar 7 timmar och 24 minuter)åringar på kinden som tandläkare.
Till och med jag förstår att troligtvis ingen har orkat läsa detta inlägg, jag hade inte gjort det.
Puss på världen
//Mercy
7-10 och en MISSION!
EFTERLYSES
Percy såg sina gymnastikskor brinna – och grät..
Livet är så orättvist.
Min minstaste lillasyster ser ut som en fotomodell. Hon har en kropp värd att döda för, blont änglahår och är sjukt bra på sjukt mycket.
Min äldsta syster är makalöst fit. Född fixad, trixad, perfekt och ambitiös.
Hon däremellan har världens vackraste ögon, lagoma kurvor och ett leende som kan smälta glaciärer.
Vad blev kvar till mig?
Ett par bröst.
Inga enorma doningar – men med en schysst BH blir det faktiskt en fullt synbar hylla. Långt ifrån perfekt, men är det vad man har så är det vad man får använda!
Två fettklumpar mellan hakan och naveln är - eller rättare sagt VAR- mitt vapen i jakten på Mr Right.
När jag i veckan gick på en väldigt efterlängtad dejt var det självklart att jag valt en top som på bästa sätt skulle få min barm att se attraktiv och inbjudande ut.
Jag trodde jag lyckades.
Herrn i fråga höll ut väldigt länge (för att vara i mitt sällskap).
Jag såg till att sitta på ett sånt sätt att det som skulle synas syntes.
Jag drog till tröjan då och då för att urringningen liksom skulle vara lagom djup.
Jag gjorde helt enkelt vad jag kunde och trodde att jag var fruktansvärt med i matchen.
Helt plötsligt utspelar sig ett kort meningsutbyte som raserar hela min värld:
- Jag är inte speciellt imponerad av bröst.
- Va?
- Ja…dom är väl mjuka och så, men jag tycker inte att det är så speciellt.
Sa han. Och tog ifrån Luke Skywalker hans lasersvärd.
Jag går numer runt som Harry Potter utan trollstav. Som Peter Forsberg utan skridskor. En Mat-Tina utan ballongvisp.
Jag är numer inte bara en kvinna på jakt efter kärleken. Jag är på jakt efter ett vapen att använda i den jakten.
Det finns ingen rättvisa
//Ankan
Finns det övervakningskameror på Willys tro?
Ka-pinnnnggg. Ingen fara - det var bara min vuxenpoängsmätare som slog i topp.
Ankan är officiellt vuxen. Inte bara i passet, utan i verkliga livet liksom.
Låt mig berätta om dagen när det hände:
Söndagen den 27/7.
Lönen kom i fredags. Räkningarna är betalda och allt som ”måste” är ”måstat”.
Dagen började rätt så blygsamt. Samlade ett vuxenpoäng här och där – men inte farligt ändå.
Klev upp nio i morse. Drack kaffe. Inte snabbkaffe utan nybryggt i min Eva-Solo-kanna.
Dusch, bäddning, plockning. Samlade ihop alla värmeljus som var utbrunna och satte ut nya.
På dagens agenda stod att ”laga mat inför veckan”. En jäkla hög pannkaka som lunchlådor och en stor Gratäng till kvällens och morgondagens middagsgäster skulle framställas. Samt en treveckorssallad.
Skrämmande vuxet, men vänta bara!
Ut med sopor och skräp och sen drog det igång på allvar….
Ankan ”tar en härlig cykeltur” ut till stora stormarknaden. Say what?!
Ankan köper en cykelkorg. Till. Samt ett lås att låsa fast den i cykeln med (dagens ungdom stjäl ju så förbaskat). Till råga på allt köper hon en cykelslang – ”för det kan ju vara bra att ha hemma när jag får punktering”.
På Coop hittas lite garn. Tre nystan för 99:-. Skitbra pris. Köps! Fy faaan…
In på Willys. (Jag drog alltså inte bara en affär där ute – utan jag gjorde rent en raid runt området). Utrustad med inköpslista och kundvagn. Tandborstar – kan vara bra att ha. Extrapris på potatisgratäng – oj så billigt! Det går fint att frysa in.
Det är dock framme vid kassan som det riktigt stora händer:
Halvvägs genom uppackningen av varorna på bandet skådar mitt norra öga ett platt, blått paket som hänger på en pinne tillsammans med tio andra platta blåa paket.
P-R-O-F-I-L läser jag. Från R-F-S-U. Shit pomfrit - Såna behöver ju jag! (eller: behöver var väl ett starkt ord, men lever man ett fattigt singelliv så vill man verkligen inte riskera att saker och ting ska gå åt pipan på grund av brist på materiella ting!)
Jag vill ha paketet. Jag vill få ner det i min kasse och ta med det i min nya cykelkorg hem till mig. Men jag vill inte lägga det på bandet och låta det åka den oändliga sträckan ner till packzonen inför öppen ridå.
Pulsen stiger. Den stiger inte så lite heller. Hur ska jag göra? Jag har – trots att jag fyller tant om 1,5 år - ALDRIG gjort ett dylikt inköp. Jag skickar ett ombud om det behövs införskaffas ”regnrockar”. En gummihatts-langerska. En latex-pimp.
Men nu är jag ensam i stora världen. Ingen kan hjälpa mig!
Sista varan på bandet. Jag måste bestämma mig NU! Väger plus och minus fram och tillbaka.
Okej – jag gör det.
Jag tar ett paket från pinnen….eller…vafan!? Pinnjäveln är ju böjd! Det är stört jäkla omöjligt att få loss det! Ruckar lite fram och tillbaka. Lirkar fumligt. Det går inte.
Vad gör jag nu? Jag kan ju inte backa här. Hela kön står och stirrar. Kassörskan stirrar. Alla glor och tänker ”vem fan tror du ska ligga med dig. TIO GÅNGER?”.
Efter fem evighetslånga sekunder stiger den medelålders mannen bakom mig fram och tar över operationen. Vant för han paketet framåt och uppåt i en perfekt vinkel. Loss.
Han räcker mig paketet (men lägg det för helvete på bandet din jubelidiot!). Det finns inga varor kvar på bandet. Tio Profiler åker i ensamt majestät fram till kassörskans händer – blippas – och reser vidare ner i röran av matvaror och hygienartiklar. Försöker se världsvan ut när jag betalar (går sådär eftersom kortet strular lite). Med ett tomatrött ansikte går jag så avslappnat jag kan och packar mina varor samtidigt som jag rör huvudet i en ”det-var-väl-inget-märkvärdigt-rörelse”.
Väl hemma packar jag upp min mat. Lägger tandborstarna i badrummet och cykelslangen i städskåpet.
Jag håller paketet andäktigt i mina händer, som vore det en guldskatt. Som ett barn på julafton som får nåt så fint att hon aldrig kunnat drömma om det. Ögonen lyser förmodligen när jag försiktigt, försiktigt placerar det på översta hyllan i garderoben.
”Nu” tänker jag, nu är jag faktiskt vuxen. På riktigt.
//Ankan - den coolaste av dom coola.
SEX
93orna är så katastrofalt jobbiga, små och konstant ivägen på skolan att jag idag helt enkelt bestämde mig för att ignorera dem totalt. Som vanligt när jag får mina dumma idéer gick det lite väl långt, så långt att jag i ca 500 meter (ifrån S-matsalen till N4, make sense för de som gått på Draggen) gick myr-steg bakom en 93a jag kände bara för att slippa komma nog nära för att bli tvungen att heja. Skulle han vänt sig om och sett mig skulle han nog trott att jag var dum i huvudet och smått paranoid eftersom jag smög omkring, helt själv, i korridoren i ca 5km/h och vägrade att hälsa på folk runt omkring mig av någon - för alla andra - outgrundlig anledning. Skulle han hejat på mig skulle jag givetvis ha upplyst honom om att jag av principskäl bestämt mig för att inte snacka med 93or, men då hade jag ju automatiskt brytit löftet till mig själv. Det var ett knivigt läge när jag insåg det.
Alltså ja, har man lite att roa sig med på skolan kan man alltid hitta på något, jag svär.
Hade han trott att jag varit dum i huvudet hade han kanske inte varit så fel ute trots allt. Detta var nog inte en av mina ljusare idéer.
En godkänd 93a, det vill säga en som inte går på Draggen
//54
P.S. Toastandet går bra, inga större bekymmer idag. En solklar femma.
Hängslen och livrem...
Men det är i vart fall så, kom jag på.
Delvis kom jag på det för att en av dom som jag också tyckte om har erbjudit sig att laga middag till mig idag.
Vad jag kan tillföra dethär företaget?
”Beskriv dig själv med tre ord”
Hmm….tre ord? TRE ord?
Inte kan jag väl få fram min fullkomlighet i endast tre ord?
Jag som alltid kokar för mycket pasta - eftersom jag VÄGRAR att använda nån som helst form av måttverktyg. Sen vägrar jag även att använda mig av tidtagning. Jag smakar av och kollar om det är klart.
För spänningens skull.
Jag, som får en adrenalinkick av att cykla mot rött, samtidigt som jag ler lite snett och hånskrattar för mig själv.
Jag som inte sköljer min frukt – utan spelar magsjukelotto. Varje gång.
Tygkassar använder jag inte.
Och källsorterar i två olika bingar: Pant och skräp.
Jag som aldrig svarar på samtal från nummer som börjar med 0980. (för i det riktnummerområdet bor det elaka trollet Radiotjänst) Nog finns det 120kr/mån i det här hushållet till övers, men jag betalar inte – av princip.
Den stora taklampan hänger liiiite för lågt. Hehe.
Jag lämnar disken till senare för att inte bli en slav under duktighetspiskan.
Dricker en liten, liten slurk vin på tisdagar - bara för att inte kunna klassas som ”svensk”.
Säger gärna ”fuck facket”.
Trenden att ”platta” håret sket jag fullkomligt i. Det såg ju för hemskt ut!
Skulle jag kunna få in allt detta i tre ord?
Jo, kanske:
Dag 5 - och apropå 5!
För ungefär 5 veckor sedan lämnade jag in min mobil på reparation. Jag har inte hört någonting ifrån butiken där jag lämnade in den sedan dess. Idag kom det sig att jag funderade över var min pärla tagit vägen, så jag cyklade in till Expert i stan och frågade efter den. Väl där visade det sig att Expert fått ett brev ifrån verkstaden där det stod att mobilen varit utsatt för "yttre påverkan" (jag tror att det innebär att de upptäckt att jag tappat den i golvet så skärmen, högtalarna och knapparna slutat fungera) och att jag för att få den reparerad skulle tvingas betala 1750 kronor.
Få se nu, var jag intresserad av att betala 1750 kronor för att laga en mobil som mest bara krånglat under hela dess livslängd?
Svar nej.
Fråga två, tvingade verkstaden mig att betala 180 kronor för frakten om jag ville ha tillbaka min mobil - i oreparerat skick?
Svar ja.
My ass att jag betalade. Jag bad istället den unga, snygga expediten att guida mig bland dagens high-tech mobiler. Eh, vi snackade för övrigt kanske lite mer än vad som är sedvanligt kund och expedit emellan. Bara snack dock. Det innebär att dagens skörd blir 4 av 5 toasters.
Dead and gone
Väl inne i stan passade jag på att hämta ut lite läkemedel från apoteket - för 450 kronor?! Hur kan några små preparat, som endast verkar för att jag ska kunna leva mitt liv utan större plågor, kosta så sjukt mycket? Dock uppdagades det att jag tack vare högkostnadsskyddet endast behövde betala 45 kronor. TACK SVENSKA STATEN FÖR ATT NI ÄNTLIGEN LYCKATS UTRÄTTA NÅGONTING VETTIGT!
//54
Schlaf sus
Allas vår Sandra (allas och allas, det är troligtvis bara jag i vårat bloggcrew som känner henne, men anyway) fyllde 18 igår tisdag och fick samma dag äntligen sitt knä opererat, stort grattis till henne!
Sandra på en zebrahäst
//54
FAIL
//54
Dag 4
Idag har jag fått två mänskliga rumpor mer eller mindre upptryckta i mitt ansikte. Jag tittade åt ett annat håll. 5 av 5 toasters alltså.
Annars då? Jo, vi har tagit FIG-foto till skolkatalogen, jag blev sjukt snygg. Men det är ju inte så ovanligt, jag blir nämligen alltid snygg på bild. Always.
Imorse gick jag och min sambo en morgonpromenad tillsammans före frukost för att "väcka kroppen" som det heter, och nu undrar man ju: hur många vuxenpoäng ger det egentligen?
Jag har även drillats i att prestera under press! Inte så kul just när det sker, jag är nämligen kass i det, men i slutet klarade jag faktiskt en hel övning trots att de andra hejade på mig. Tack Adam för att du tog initiativ till det, puss på dig!
Nu kände jag att det här inlägget blev lite väl mycket "Heeej, idag vaknade jag och sedan gjorde jag typ det här och det här" men so what. Blondinbella skriver också så och det är inte direkt så att hon har lite läsare. Dessutom lovar jag att ingen av er som läser just detta inlägg att sluta läsa detkommermera bara just för att ni läst just detta inlägg, även om ni tycker att det suger. Så screw you. Ni ger oss anyway en bättre statistik bara genom att läsa detta, så screw you igen. Hahahaha. Jag älskar verkligen att blogga.
Sleep tight
//54
Vad sa du att du var sa du?
-"Slappna av, det gör inte ont"
Sånt man helst inte vill känna på vårdcentralen:
"Jäklar vad ont det gör!"
Sånt man definitivt inte vill höra efter ovan nämnda smärtsamma sekund på vårdcentralen:
-"Ojdå...."
Tisdag - en riktig praktmåndag
Imorse halv sju utspelade sig ett riktigt praktgräl i mitt badrum. Jag tror aldrig det varit närmare en skilsmässa faktiskt.
På ena sidan stod jag, morgonsur och utan koffein i kroppen, och hävdade att vi hade "lite bråttom". Vi skulle dessutom till doktorn i eftermiddag och ville gärna se representabla ut. På andra sidan skottlinjen befann sig ett stort oformligt burr som vägrade att ta emot all form av tygling och ömsint tillrättaläggande. Bättre dagar hade jag tilltalat det som mitt hår. Inte i morse.
Var tvungen att beklaga mig lite på Facebook efteråt. Fick omedelbar tröst av min kloka vän M.
"- Du har ju drömhåret nummer 1"
Som vanligt har hon rätt.
Även i morse var mitt hår en dröm. En fet, svettig och andfådd jävla mardröm! En sån som man liksom inte kan få ur kroppen även efter att man vaknat....
Tur att det inte görs vassare nagelsaxar... //Ankan
Dag 3 och jag har syndat
Det var en lite väl snygg nacke som ställde till det för mig. Bara jag som har svårt för fina, muskulösa, lagomt solbrända nackar?!
Okej, jag gjorde ingenting, men jag tänkte nog några steg för långt. 3 av 5 toasters till mig idag.
Det är ju så att jag fått frågan om vad som hänt mig för att jag skulle deppa ihop nog för avge ett sådant här löfte. Men nej, gott folk, jag är inte deppig alls! Jag mår faktiskt rätt bra, jag insåg bara att det här med dejting är skit. Det tar tid, det är fysiskt ansträngade och det kräver en enorm tankeverksamhet. Sedan är det ju faktiskt även rätt kul också, men just den sortens roligheter ska jag ta en paus ifrån. På riktigt, helt jätteordentligt. När tiden sedan är inne kommer jag tillbaka med ny kraft och aldrig tidigare skådad styrka, wiho!
Men nu är det paus. Jättepaus. Och det har ju gått fint i hela två, nästan tre dagar. Jag fortsätter att jobba vidare och håller er uppdaterad.
Ladder 49 som måndagsfilm, här ska snyftas!
På kanal 9 just nu
//54
Ett litet steg för mänskligheten - ett stort steg för mannen.
Idag mailade jag lite med en pudding. Jäkla festlig kille. Inte för att jag trodde att han var mannen i mitt liv eller så … eller jo, jag tänkte att han nog kanske var det!
Efter ett par mail fram och tillbaka så föreslog jag att vi kanske skulle prata på MSN istället. Typiskt trevligt.
Döm om min förvåning när jag får följande svar:
”Jag brukar inte lägga till någon på MSN efter så kort tid”.
Öööhh….okej…’
Jag vet i nuläget hur du ser ut, vad du jobbar med, vad du gör på fritiden, att du har en son, var du är född och mer därtill. En verklig galning har redan mer än nog för att stalka nån på riktigt.
Men det är nog bäst att du inte lägger till mig på din MSN-lista. För då skulle jag ju kunna….kunna…typ….alltså…maila dig?! Eller – nej – det gör jag ju redan.
Jag skulle ju kunna….MAILA DIG!! I alla fall tills du blockerade min användare. Knäppskorv.
Stort tack för hjälpen dock – nu vet jag helt säkert att du inte är mannen i mitt liv!
Det är ett under att vissa inte
bor kvar i en grotta..
//Ankan
Dag två är sig lik
Det känns som om jag och Ankan har snöat in lite på samma ämne, dock med en viss skillnad:
Hon skriver om sina dejter. Jag skriver om mina icke-dejter.
Idag såg jag en naken man men jag bryr mig ju inte om sådant. 5 av 5 toasters idag igen.
Och vem sa att det var lätt att gå i skolan?! Räknar vi in läxor är det ju ett heltidsarbete, med övertid! Staten borde på något sjukt sätt älska oss för att vi väljer att bli smarta genom att plugga ihjäl oss och sedan komma ut i världen och hjälpa dem genom att jobba med viktiga jobb, och att vi dessutom inte tar ut någon form av lön förrän vi kämpat oss igenom många åratal av studier.
Mera bilder på detkommermera? Titta och njut.
Bite me
Stolt sminkös till dessa två. Kerro (till höger) är för söt för att sminkas
//54
Bör man le på sin bildbyline?
Ankan har varit i farten igen. Både rent fysiskt, men också i tanken. Ni vet hur man ibland får en såndär riktig ”aha-upplevelse”. DET är vad som just hänt mig.
Har precis avslutat ännu en i raden av mina dejter. Precis som jag sitter där och koncentrerar mig på att inte få kycklingcurrygegga i knät, så inser jag att jag valt helt fel bana i livet. Fuck min ingenjörsexamen. Fuck min arbetslivserfarenhet. Fuck alltihop. Jag är född till Journalist!
Jag verkar ha en närmast övernaturlig förmåga att få –framförallt manspersoner – att öppna sig och prata oavbrutet i evigheters evigheter.
- Jaha, men hur tror du att det har påverkat din syn på äktenskap?
- Om du skulle beskriva din drömresa, hur skulle den se ut då?
- Vilka delar av jobbet tror du att det är som tilltalar dig?
- Kan du utveckla hur du tänkte nu?
Jag kan hålla på i timmar.
Min goda vän E frågade (angående mitt dejtande) om jag inte blir less på att dra mitt livs historia om och om igen. Kanske. Den blir kortare och kortare – det är sant. Men det skräp som jag dejtat hittills verkar inte vara direkt ledsna över det.
Men fuck kärleken! Nästa gång tar jag med mig en bandspelare, skriver ihop nåt tårdrypande reportage, säljer till Aftonbladets söndagsbilaga och tjänar storkovan!
Och som om inte pengarna vore nog! Äntligen har jag fått en förklaring till varför –den kanske enda – dejten som jag faktiskt tyckte mycket om valde att dumpa mig hårt och brutalt: Han kände sig utkonkurrerad! Han är ju faktiskt både utbildad och verksam journalist, och där kom jag och sopade banan på hans hemma-rink! Han klarade helt enkelt inte av att få smäll på fingrarna! Men fuck honom också - vi får väl se vem som skrattar sist när jag tar över hans skrivbord…
Hur det gick med dejten? Nyskild tvåbarnsfar. Kan nog bli en intressant artikel – men inget jag vill hålla på med på fritiden...
//Ankan - din reporter i dejtingdjungeln.
Saturday night
Jag skulle dessutom vilja påstå att tjejtaxa på taxi vore underbart om det var likamed gratis.
//54
Day 1 and still going strong
Jag: Jag tar duschen först idag grabbar, det är okej va?
Killarna: Visst! Gå in i duschen... så kommer vi in på en liten stund.
Men jag skötte mig. Killarna skötte sig också. 5 av 5 toasters 54, bra jobbat än så länge!
Titta är gratis, eller hur?
//54
Muttmamma
Inga kyssar, inget samliv, inget inga dejter. Inget spel på den andra planhalvan, eller den egna planhalvan för den delen, utan helt enkelt återbud och slut på serien en tid framöver.
Undrar vad jag kommer åstadkomma i mitt nya liv som ickesexuell? Uppfinna en evighetsmaskin och ta nobelpriset?
Och jag tänker faktiskt försöka hålla det här! I och för sig är jag anonym, men nu får ni faktiskt hålla koll på mig. Jag har nästan tänkt driva en liten kampanj, typ 40 days and 40 nights, där jag gör en liten bloggserie om det hela bara för att bevisa att det är möjligt. Uppdaterar jag inte om det regelbundet får ni sparka lite på mig!
Ozzy, en hund.
//54
Om allt
Idag är jag återigen lite arg på personer som inte förstår när det är tänkt att de ska höra av sig. Jag ska skriva en bok en vacker dag, där jag lär mänskligheten lite vett och fason. En del människor kommer få ett, eller snarare bli påtvingade ett exemplar, helt gratis.
Sen har jag tänkt lite på det här med dejting. Det är egentligen ingenting man slänger in på kalendern lite nu och då när man tycker att det passar, det är mer vad som skulle kunna beskrivas som en heltidssyssla! Det är väldigt trevligt, jovisst, men det är just det här med att man måste se till att vara så fräsch hela tiden. Jaja jag vet vad ni tänker, typ "duschar inte 54 i vanliga fall?" men vad jag tänkte på var snarare detta:
Sminkar jag mig varje gång jag ska till mina kompisar? Nope. Rakar jag mina ben var enda dag när jag inte dejtar? Nej. Tänker jag till lite extra när jag klär mig en helt ordinär dag? Jao, men nej. Blir jag jätteglad var enda gång jag får ett sms i vanliga fall? Haha just ja, det blir jag ju.
Men ni fattar vinken. Det är lite mer ansträngande helt enkelt.
I själva verket tror jag inte allt detta har så mycket att göra med utseendet eller lite hår på benen, utan mer det att man vill visa att man bryr sig. Jag menar, bryr jag mig om att killen ifråga skulle ha lite skäggstubb? Nej. Bryr jag mig om att han inte brytt sig om att raka bort det för att han skulle träffa mig? Ja, givetvis! Samma sak men stor skillnad.
Dock tror jag inte riktigt på det här med dejting. Jag lägger ner.
//54
Vem har snott min rollator
Hur många pensionärspoäng ger det att drömma våta drömmar om att man hittat en närbutik där mellanmjölken kostar 7:40kr/litern och att man samtidigt kommer över ett paket norrmejerieryoghurt för 12:90? Om man dessutom drömmer att man tog med sig plastfodralet till sin splitter nya golvmopp och noggrannt sopsorterade den i containrarna utanför, hur många poäng läggs då till?
Droppen är nästan att jag även besökte en annan butik, provsmakade deras kaffe och klagade på att det var för svagt.
Det kunde varit jag
//54
AS IF i care
Janne kommer nog inte direkt att bli glad när han läser mina enkätsvar, men jag blev inte direkt glad när jag läste hans enkätfrågor, så jag antar att det jämnar ut sig.
För övrigt gick barnträningen bra. Alla överlevde och jag hade nästan roligt.
Men justja, jag var ju där för barnens skull. De verkade också ha rätt roligt när jag ändå tänker på saken.
//54
Megakärlek JOVISST
Jo just det ja, JAG ANSER INTE ATT JAG UTVECKLATS SPECIELLT MYCKET DET SENASTE ÅRET OCH JAG BÖRJAR BLI TRÖTT PÅ ATT SÄTTA UPP MÅL JAG INTE KLARAR AV ATT UPPFYLLA!
Jag blir lite, lite, LITE lätt irriterad av sådana saker dessa dagar. Släggan går bara sämre och sämre och jag ser faktiskt nästan fram emot att stänga in mig i en ful, mörk, dåligt luftkonditionerad träningshall i 9 månader och jobba tills jag spyr, bara så jag slipper stå där ute och kasta en tung järnklump som vägrar flyga.
Men visst älskar jag det jag håller på med liksom. Ibland känns det lite tungt bara. Okej?
Den som inte anser att detta är okej tänker jag strypa med en släggvajer. Omgående.
//54
Barn i mängder
För er andra, så gillar jag dem inte så mycket.
Om 20 minuter drar dock kvällens friidrottsträning för ungdomarna i min klubb igång, med mig som barntränare.
Varför gör jag då detta, kanske ni undrar?
Tja. Vad gör man inte för 100 kronor liksom.
//54
4 universitetspoäng i statistik - på gott och ont.....
Hej!
Det är jag som är Ankan. Jag är singel, och tjej. I den ordningen. I alla fall om man ska tro min omgivning. Till och med en inbiten ensamseglare som jag kan känna att det vore trevligt med en familj inom en inte alltför avlägsen framtid, men framför allt så verkar folk omkring mig vara väldigt angelägna om att jag slår mig till ro med en man (några andra möjligheter har förmodligen inte övervägts).
Och det är ju inte så att jag inte VILL. Det är bara lite lagomt marigt att hitta nån!
Jag tog och räknade lite på mina statistiska chanser häromdagen. Inte upplyftande. Chansen att jag ska hitta nån som jag tycker om och står ut med torde vara ungefär 1 på 1000 (då har jag vägt in tex ålder, civilstatus, yrke, intressen, personliga egenskaper och annat som kan tänkas vara viktigt). Inga vidare odds redan där.
Chansen att en random människa ska tycka om mig och faktiskt vara beredd att stå ut med mig skulle kunna vara typ 1 på 2000.
Sannolikheten att dessa två faktorer ska sammanfalla kan enligt den statistiska vetenskapen beräknas till 0,001x0,0005. Chansen att jag ska tycka om en människa som tycker om mig tillbaka är alltså den smått deprimerande produkten 1 person på två miljoner….
I Sverige borde det alltså (förutsatt att vi är ungefär lika många män som kvinnor) innebära att jag har 2,25 killar att välja på.
Okej, jag har kanske inte direkt oddsen på min sida, men chansen är i vart fall större än noll! (För man ska väl tänka positivt?)
Som den lydiga och målmedvetna kvinna jag ändå är, så har jag bestämt mig för att finna nån utav dessa två-och-en-fjärdedels killar! (eller…jag kan väl för all del låta den sista fjärdedelen vara…)
Tillvägagångssättet kan närmast beskrivas som ett enträget dejtande där jag ”betar av” kandidaterna en efter en. Det är ett hårt jobb, och det kräver att man tycker om att fika, promenera, chatta på MSN samt kan konststycket att göra en intressant sammanfattning av sitt liv på under tre minuter. Det skall i sammanhanget framhållas att det hittills inte gått så värst bra, och om jag nånsin tillåts att gästblogga igen, så ska jag mer än gärna dela med mig av mina – ibland smått bisarra – erfarenheter.
Ankan tackar för utrymmet och önskar eder alla en fortsatt trevlig söndag!
Sing it
Alli, allihop!
Eller?
//54
På måndag så ska jag börja banta, eller?
En av de sötare gubbarna på mitt jobb gjorde teckenspråkstecknet för bäbis, såg väldigt glad ut och pekade sedan på mig ikväll. Min fråga är, ska jag tolka det som att han ser mig som en bäbis eller möjligtvis som att jag har en bäbis i magen? Är det alternativ två tror jag att det är dags att börja banta.
// Mercy
Vampyrer till start
Skol-SM, tagga!
Dagens mål är att inte dra spjutet rätt genom huvudet.
Sminkar för tillfället om FIG Umeås yngre gard till zombiemen, vålnader och dödgrävare. Ska försöka uppdatera med bilder senare! Tror dock att detta inte kan bli annat än bra.
En gren idag, två imorgon, vampyr forever - eller åtminstone till söndag kväll
//54
Stört?
Jag är en kvinna som verkligen tycker om när det är rent. Jag tycker verkligen inte om när det inte är rent. Jag är den typen av människa som kan komma hem till någon jag känner och bädda deras säng samt börja diska om det är mycket disk i diskhon. Det är inget jag är stolt över, men det blir bara så. När det är stökigt och orent känner jag mig trängd och blir lätt stressad, det här är någonting jag har utvecklat på senare år, när jag va mindre kunde mitt rum se ut som ett bombnedslag och när jag blev tvungen att städa av min mamma så skjutsade jag in allt under sängen. Det går inte idag. Jag dammtorkar inne på mitt rum ungefär 4-5 gånger i veckan samt dammsuger oftast en gång om dagen (gör jag det inte mår jag inte alls bra med mig själv), de dagar jag är ledig har jag som vana att dammsuga hela huset samt städa toaletterna. Jag kan vakna mitt i natten och se att min bf lagt en tröja på golvet, eller kanske ett par strumpor, jag blir då tvungen att stiga upp och plocka upp det. Människorna i min närhet tycker att jag är galen, eller som min lillasyster så charmerande uttryckte det "du är störd Mercy". Jag har suttit nu på morgonen och funderat på om jag verkligen är störd eller om det är helt normalt att måsta städa och faktiskt vilja göra det. Jag tycker att det är roligt. Det fick mig att tänka tillbaka på när jag träffade min engelskaklass för första gången, vi skulle presentera oss för varandra och berätta lite om oss själva.
"My name is Mercy *efternamn*, I'm seventeen years old and I go to the Health Care Programme. I choose that programme because when I get older I want to become a hygiene nurse or a midwife. In my spare time I like to bake, clean and hang out with my family and friends." Efter att jag gjort min presentation så tittade hela klassen på mig med stora ögon och några undrade om jag ville komma hem till dom efter skolan. Läraren växte ungefär fyra centimeter och sa med stolthet i rösten att det är viktigt med renhet och att jag verkar vara en förståndig flicka.
Det är inte bara renhet jag tycker om, jag gillar ordning väldigt mycket också. Var sak har sin plats och ska ligga där. Jag blir fullkomligt galen om någon ställt in glasen i skåpet i fel ordning eller staplat glas som inte är likadana ovanpå varandra. Detta leder i sin tur till att jag tar ut alla glas och gör om det. När jag kommer till min storebrors lägenhet städar jag alltid, just eftersom att det alltid är stökigt. Han tycker om när jag kommer och hälsar på, särskilt när jag har kakor med mig.
Min mamma säger att jag använder obscent mycket handsprit, det säger även mina kollegor. Det skulle kunna vara sant, men jag vet inte vad som räknas som obscent mycket. Jag spritar mina händer för att jag gillar känslan och för att jag vet att det blir rent då. Alkoholfri handsprit är nog ungefär det sämsta som finns, helt värdelös uppfinning.
Det jag egentligen ville få fram med det här var nog om jag är störd eller inte, insåg just att jag tappat tråden några gånger (som vanligt ungefär). Det kan nog hända att jag är rätt konstig, men det gör inget. Jag kan nog leva ett liv som konstig med.
Alcogel 85 <3
// Mercy
Nollor
Anywho. Jobbar man i en matsal där man var enda dag planerar fika för 200 elever, då borde man faktiskt till sist lära sig att faktiskt planera fika för 200 elever, alltså köpa in nog med mjukt bröd, ost, fil och skinka så att det inte bara räcker till de 120 första eleverna som kommer till fikat utan till alla 200 elever. Klarar man inte av den lilla uppgiften får de resterande 80 eleverna nämligen tugga på torra hårdbrödmackor, eventuellt med en liten klick gammalt messmör. Inte okej! Varför inte bara köpa in lite extra råvaror, blir det över finns det ju alltid till morgondagens fika? GAH vad less jag blir på alla inkompetenta idioter!
DET BORDE DESSUTOM VARA TILLÅTET ATT SKJUTA DEM SOM GÅR I 5KM/H I BREDD I VÄDLIGT, VÄLDIGT SMALA KORRIDORER OCH SOM INTE INSER ATT DE BORDE FLYTTA PÅ SIG NÄR DEN SOM GÅR BAKOM DEM HAR BRÅTTOM, DET VILL SÄGA JAG!
Jag hoppas nästan att jag har PMS idag. För omvärldens skull vore det kanske bra om detta är något som kan gå över.
Dö
//54
Fredagsmys!
När jag satt på jobbet ikväll och läste ett papper om handhygien (samtidigt som jag spritade mina händer för sjunde gången den timmen, alltså jag lovar, börjar man sprita händerna hela tiden går det inte att stoppa! Har numera alltid handsprit i min handväska som används flitigt. Det känns bra och tillfredsställande), så började jag fundera på livets alla problem, som vanligt så kom jag ingenvart med mina funderingar förutom att jag kom på ännu fler frågor, men det hör inte hit.
Känner att ddet här blev ett smått förvirrat inlägg, men det behövs fler såna här i världen.
// Mercy
Det är nu bekräftat...
// Mercy
ÅÅÅH!
Jag är less på tröga människor som inte fattar nånting och tydligen bara finns för att göra livet surt.
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me,
And just forget the world?
// Mercy
Livet är tungt... men inte för mig!
Idag var det återigen en sådan där slapp dag.
Klassens schema
Mitt schema
Började svenskan 11.25 efter en lååång morgonträning, och eftersom dagens biologilektion utgick flyttade vi fram matten och slutade 14.40. Tillbringade väl i sisådär tre timmar i skolan. Helt okej om ni frågar mig.
Lökschema, som Ankan kallar det, innebär tydligen att man har ett schema där man bara slappar. Hon anser att jag har ett lökschema. Ja, okej, jag kanske inte har så många lektioner direkt, men Matte D och Fysik B är ändå inte slappa kurser! Det hade ju kunnat vara, låt oss säga ledarskapskurser. Då hade det varit lökschema - big time.
Ankan är förresten en mycket uppskattad person i min vardag. Ikväll har hon bjudit över mig på middag, och med tanke på att jag älskar mat känns det mycket bra.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag verkligen lärt mig att uppskatta det här med hemlagad mat! När jag bodde hemma var det lyxigt att äta ute, nuförtiden är det lyxigt att bli bjuden på mat hemma hos någon. Tiderna förändras som man säger.
Keep on rocking
//54
Halloween, or sort of!
Årets skol-sm tema är äntligen bestämt; skrämsel!
Skol-sm kanske låter som en sjukt seriös grej för de som aldrig varit där, eller deltagit i skol-sm men i någon annan sport. I friidrott är det nämligen bland det oseriösaste man kan göra under en tävlingssäsong. För friidrottsgymnasierna har det blivit lite mer av en maskerad än en tävling, och även om man inte lyckas med själva tävlandet har de flesta sjukt roligt under de tre dagarna festen pågår!
Bild från skol-SM 2007
Att göra under skol-sm:
* Tävla
* Nolla ettorna (Big time! Heta stolen i Tavelsjö där vi tvingade fram en del intima avslöjanden var bara början...)
* Sjunga hejaramsor
* Skrika sig hes
* Dansa segerdanser
* Dansa andra danser
* Springa ärevarv efter stafetten (trots att vi kan se våra chanser att vinna som relativt små planerar vi givetvis ändå att springa ett ärevarv. När lagnamnet är "FIG Umeå slägga" och teamet består av 3 släggkasterskor och en inhyrd längdhoppare ska ärevarv springas, om vi bara tar oss varvet runt och går i mål odiskvalificerade)
* Leva rövare
* Åka bil med JB
* ..Och givetvis GÖRA COACH STOLT i sin frånvaro. (han sprang (!) av sin hälsena idag och kommer inte att närvara. Mycket, mycket sorgligt)
Men åter till temat. Skräck, alltså. Vad ska jag klä ut mig till? Ha dessutom i åtanke att det ska vara smidigt att röra sig i, åtminstone nog smidigt för att springa, hoppa och slänga grejer.
Vampyr kanske, med blödande mun och läskiga tänder? Då får man ju ha mantel dessutom, coolt!
Eller djävul, i röda, tighta lackkläder med små stickande horn och svans? Nej vänta nu, skrämmande var det...
Mumie? Perfekt för den lite anonyma känslan, så att säga.
Egentligen borde jag klä ut mig till svininfluensan, det tycker jag är skrämmande. Svårt val, mycket svårt.
//54
Mercy undrar
Att sitta med sin sjuåriga kusin och enbart skicka blinkningar på msn, skulle kunna klassas som en värd sysselsättning, eller hur?
Första september?
Känner inspirationen flöda idag! Not. Känner däremot ingen inspiration alls, vilket säkert också kan va trevligt. Eller inte. Anyway, jag provade ut min studentmössa idag. Det kändes lite sådär lagomt lustigt, dels för att jag enligt mig själv inte alls är tillräckligt gammal (eller alltså jag menar självklart att jag är mogen och allt sånt strunt för att ta studenten, men alltså jag är inte tillräckligt gammal). Jag har inte gått tillräckligt många år i skolan tycker jag (detta beror självklart inte på att jag inte kan tillräckligt mycket, jag kan alldeles tillräckligt mycket och lite till. Jaja, kalla mig självgod om du vill, min dag har sugit tillräckligt hårt för att jag helt enkelt inte ska bry mig alls ändå). Åter till ämnet, där stog jag alltså, med min oförtjänta (som i själva verket är alldels tillräckligt förtjänad) studentmössa på huvudet och skulle tydligen designa den med sammetsränder, metallpluttar, initaler och allt sånt som faktiskt ska vara på en studentmössa i dagens samhälle (ni prestigefyllda människor som redan äger en studentmössa vet vad jag snackar om), och så inser jag att faktiskt tar studenten om sisådär en nio månader plus ungefär två veckor (eventuellt plus-minus några dagar). Rätt så skön känsla faktiskt. Sedan så kom jag på att man innan man tar studenten ska göra ett projektarbete som i mitt fall ska vara färdigt innan jul (som instickare kan jag bara säga att jag inte riktigt har kommit igång så bra med mitt projektarbete. Har ärligt sagt inte alls kommit igång). Den sköna känslan försvann och jag bestämde mig för att jobba med mitt projektarbete så fort jag kom hem! Den idén sprack när jag kom hem och "glömde bort" det, jag lyckades dock komma ihåg det alldeles nyss igen, egentligen mest bara för att inse att jag på tok för lat.
Ha ett bra liv, eller nåt
// Mercy
