Det är okej att inte titta på Melodifestivalen varje vecka. Det är okej att tycka att Melodifestivalen är uttjatad. Det är okej att påstå att Melodifestivalen bara är lördagsmys för bögar och kärringar.
Men det är inte okej att säga att Melodifestivalen inte är bra.

Alla deltagande artister och låtskrivare håller inte faktiskt måttet, men det är inte det som är meningen heller.  Är det ingen som minns Roger Pontare under festivalens glansdagar, innan år 2000 då han fick sitt genomslag i sammanhanget med låten Vindarna viskar mitt namn? Han var en tönt, en fjant. Han var kass på scen och hans isdräkter hade absolut inget sammanhang med vare sig låten eller festivalen. Men tänk efter, lika kul som man hade när man lyssnade på de bra bidragen, lika kul hade man när man skrattade Pontare. Till sist lyckades han ju ändå ta hem segern och han vann även Svenska folkets respekt.

Melodifestivalen är till för att kritiseras! Kebabpizza Slivovitza skulle aldrig hamnat i Belgrad men den fick sin chans, Svenska folket fick en ny snackis och en ny melodi att nynna på. Den gjorde trots allt ändå ett visst genomslag, den finns faktistk tryckt i boken Pop 2007 som står på min sambos elpiano idag! Vissa artister klarar sig ju dessutom förbi all negativ kritik, de lyfts fram extra mycket i media och får chans till spelningar och skivkontrakt. Med tanke på dagens fildelningshysteri har musiksverige det nog svårt som det är, Melodifestivalen är ju ett utomordentligt sätt för de små och okända musikerna att överleva.

Så låt artisterna ha kvar sitt forum där de har en chans att visa upp sig. Och fortsätt att tycka till om, kritisera och hylla de beundransvärda människorna som har kraften att ställa upp år efter år och som berikar Sverige med ny och fräsch musik. Det är de värda.