Veckans macka går onekligen till den varelse som bor i mitt hus och kallas för hund, bara för att han ska ha något annat att ha i sin trut när vi är ute och går än min vante. Det blir faktiskt väldigt kallt om handen när det är alldeles för många minusgrader, som det faktiskt är ganska ofta.
Men hur dum får man va, tänker du, ge hunden en pinne. Men HA säger jag! Tro inte att jag inte har provat allt. Det slutar alltid med att han spottar ut den fina pinnen/snöbollen/vissa gånger nåt riktigt sjukt som sitt eget koppel, istället tar han av mig min vänstra vante för att sedan bära den till dörren, lägga ner den fint innan han sätter sig ner och förväntar sig att jag ska ta av honom sitt koppel och sedan släppa in honom.
Svaret är nej, han är inte normal.

Veckans puss går till 54, som så fantastiskt underbart ringde och förgyllde min kväll. Jag satt här i min ensamhet och funderade över livets stora gåtor, och hon bara ringde. Vilken kvinna!

Barty är ett underskattat uttryck förresten. För er allmänt obildade som inte vet vad barty betyder, se Sunes Jul.