Hur har mina föräldrar tänkt sig att jag någonsin ska lyckas ta körkortet om jag inte får övningsköra på vägar större än de i Västerbottens inland!?

Det finns tydligen alltid en anledning till varför man inte ska få övningsköra. Antingen är det för mörkt, eller så kan vägarna vara hala, eller så är det snö, eller så regnar det, eller så är är vägarna för små, eller för stora, eller så är det för lång körsträcka, eller dubbelfiliga rondeller på vägen, eller så kan det komma upp djur ur skogen, och så vidare och så vidare...
Ja, visst kan det vara svårt för en nybörjare att klara dubbelfirlig rondell, men gissa vad? Man måste börja någon gång! Jag påstår inte att man ska låta övningsförare testa svåra moment det första de gör, men nu är det ju faktiskt så att jag har övningskört i över ett års tid och fyller 18 om ungefär ett halvår. Det betyder att jag bör vara redo för att ta körkortet om ungefär ett halvår. Om jag inte får övningsköra tills dess kommer jag inte att vara det.

Det är ju en sak, som bland annat mina systrar har erfarenhet av, att ta körkortet i en liten stad. I min hemstad finns det varken motorvägar eller flerfiliga korsningar. Vi har faktiskt ett trafiklyse (ja, ett!) men svårare än så blir det liksom inte. Tar man körkortet i en sådan liten stad behöver man kanske inte träna på filbyten och dylikt för att klara uppkörningen.

Men saken är ju den att jag har flyttat ifrån min hemstad. Jag bor inte i den lilla lilla staden i det lilla lilla trafiklyset. Jag bor i Umeå. Där finns det vägar med många filer. Där finns det vägar med stora korsningar. Där finns det FLERA trafiklysen. Där finns det flerfiliga rondeller. Jag kan inte med dem, och jag kommer inte lära mig det om jag aldrig får öva.

Jag har liksom förstått att ni inte vill lära mig det, men det finns ju trots allt en anledning till att jag övningskör med er: JAG FÅR inte köra själv! Mor och far, JAG BEHÖVER JU ER HJÄLP!