MITT 40-DAGARSLÖFTE ÄR SLUT!

Mitt liv är mitt igen! Nu är det inte längre er uppgift att lägga er i längre, eller ja ni kan ju försöka, men det kommer inte bli lätt för er! Nu stänger jag munnen. För en liten stund i alla fall. Eventuellt. Om jag inte skulle få ett ryck och fortsätta skriva om det. Mest troligt inte. För på något sätt är det roligare att skriva om saker som inte händer än om saker som faktiskt händer. Att skriva om det som faktiskt händer kan så lätt bli... fel. Herregud. Min pappa läser ju den här bloggen. Eller jo, jag skriver gärna om saker som händer. Men inte om mig. Inte öppet. Inte nu.

Jag firar med att åka med morsan till simhallen. Klart slut, jag åker ut!

//54