Alltså, jag älskar inte Stockholm.
Funderar jag lite på saken är jag inte så säker på om jag gillar Stockholm överhuvudtaget.
Åtminstone inte kollektivtrafiken.

Klockan är ca 12.08 när jag tidigare idag stiger ur flygbussen på cityterminalen. Jag har frågat om bussen ska stanna vid tågstationen, och efter att ha fått svaret 'Jaa typ' från chauffören hoppas jag på det bästa.
Jag går in i cityterminalen.
Massor av bussar.
Inget tåg.

Varmt, tänker jag och beslutar mig för att byta byxor. Letar rätt på en toalett, men tro på min förvåning - det sitter en liten 'andra klassens kaffe med mjölk' utanför dörren och kräver betalt för att låta mig komma in. Inte en chans att jag betalar. Sparar det istället till senare.

Frågar mig fram till tågstationen. Kilar runt och åker rulltrappa, går mot fel håll i folkströmmen, försöker vinna en bil, kollar in förvaringsboxarna, åker hiss, hittar fler betaltoaletter, hälsar på i SJ:s informationsdisk, kollar in avgångstavlorna, köper sallad och finner slutligen rätt spår - spår 12.
Med en och en halv timma kvar till avgång känns det dock rätt värdelöst att hänga där, så jag väljer att åka upp med hissen bredvid spåret som tydligen ska ta mig upp till markplan och förhoppningsvis en bänk där jag kan sitta i solen och äta min sallad.

Inne i hissen passar jag på att byta byxor, snabbt som tusan.
När jag kommer upp är jag ombytt, stolt och - tillbaka där jag började leta spår 12.

Helt sjukt värdelöst.

Och ändå brukar jag ha lokalsinne
// Livix