För mindre än en vecka sedan brast taket i stadens enda friidrottshall pga snö på taket. Snö. på. taket.
Vi bor i Umeå - en så kallad norrlänsk metropol. Ni i kommunen menar alltså att ni aldrig varit med om att snö kan tynga ner tak om det blir för mycket? (Ja, ni började ju åtminstone skotta som galningar runt om i staden efter att detta hänt. Framgång.)

Summan av kardemumman: Vi är utan träningshall. Idag hölls ett krismöte för att lösa situationen provisoriskt. Utomhusträning i smällkalla Februari, yey!

Men som tur var skulle det ju inte behöva hålla i sig speciellt länge, OM inte våra kära vänner från kommunen återigen påvisat sin begåvning. Idag körde de en lyftkran, som skulle användas till takskottningen, rätt igenom väggen på friidrottshallen. Det var en "så kallad halkolycka, oturligt nog!"
Vänta nu, ni ställer en lyftkran på några tons vikt i en isig slänt.
Tänka sig att den åker ned för slänten och in i hallen.
Det är ingenting ni skulle kunnat räkna ut i förväg?
Idioter.

Det går även rykten om att den otaktiska takskottningen fått taket att svikta på fler ställen än vad det var från början, vilket gör att det kommer ta ännu längre tid att laga.
Idiotmaratonet tar visst aldrig slut.
Borde man bli förvånad?
Nej.
Är jag förvånad?
Ja.
Trots allt har jag tydligen något slags hopp om mänskigheten - underligt nog.

Heja utomhusträning!
//54