Dag 22 och frestelsen är stor
Ja, jag är ju som sagt i inlandet. Lämpligt 54, otroligt lämpligt.
Tro inte att jag inte övervägde att hoppa på första bästa buss tillbaka till Umeå - för det gjorde jag. Men här sitter jag, kvar hemma hos min mor och far, trots att jag skulle fått dejta en r-i-k-t-i-g guldgosse ikväll. F*n. Typ 100 av 5 toasters.
//54
Dag 18
Det var längesedan jag uppdaterade min non-love mission. För att fatta mig kort, det går väl sisådär.
Dåliga saker:
- Jag spanar ohämmat på snygga killar efter principen "se men inte röra". 0 av 5 toasters.
- Jag ler lite för stort, lite för inställsamt och pratar lite för vänligt med de snygga killarna. 0 av 5 toasters.
- Jag frågar ut mina nära och kära om egenskaper, ålder och relationsstatus på intressanta objekt. Skärpning! 0 av 5 toasters.
Bra saker:
- Jag har färgat håret mörkt efter principen "blonds have more fun", och eftersom jag inte har så himla fun längre = mörkt hår. 5 av 5 toasters.
- Jag har bestämt mig för att alla typer av närkontakt är äckliga och överför sådana saker som slem och svett. Kärlek är överskattat, over and out. Massor av toasters.
Detta är förhoppningsvis bara en vacklande övergångsperiod, för jag insåg att jag hade fler dåliga än bra saker. Men jag måste ändå säga att jag skött mig förhållandevis bra än så länge! Inga pussar, knappt några kramar och inte en enda uttalad dejt. Det var ju ändå lite det som var meningen.
//54
Inte ens två veckor?!
11 dagar! YNKA 11 DAGAR! När jag räknar på fingrarna inser jag att det inte alls är länge, men det känns som om mitt löfte har varat i en evighet! Idiot-54, du är ju dum i huvudet. Varför, VARFÖR tog du (läs:jag) ett sådant här beslut?
Okej, killar är ju energikrävande och jobbiga och bla bla bla och allt det där, men att lägga ner? För första gången i mitt liv har jag insett att det här med "40 days and 40 nights" kanske inte är så himla enkelt ändå. 11 dagar?! Det duger dock inte! 40 days and 40 nights ska verkligen bli mitt nya mål. Med en fast målsättning är det enklare att klara av det tror jag bestämt. Lysande! 10/5 toasters för det beslutet.
Jag har, by the helt annan way, insett att när jag är arg eller besviken på mig själv beter jag mig alltid som om jag skäller på någon annan. Jag har dessutom för vana att göra det högt. Även om jag är ibland folk. Tyvär. På något sätt är det som om jag verkligen tror att det är mitt elaka lilla alter-ego som bor i halva min kropp och ställer till med alla eländigheter, och att jag därför inte bara kan smälta att det var JAG som gjorde dem och tänka "okej, det där var inte så klipskt gjort utav mig" utan verkligen högt och tydligt måste förklara vad det är som gäller. Liksom visar vem som bestämmer!
Dessvärre tror jag mitt alter-ego vinner de där diskussionerna lite för ofta. Jag hittar på för mycket dumheter.
//54
7-10 och en MISSION!
Percy såg sina gymnastikskor brinna – och grät..
Livet är så orättvist.
Min minstaste lillasyster ser ut som en fotomodell. Hon har en kropp värd att döda för, blont änglahår och är sjukt bra på sjukt mycket.
Min äldsta syster är makalöst fit. Född fixad, trixad, perfekt och ambitiös.
Hon däremellan har världens vackraste ögon, lagoma kurvor och ett leende som kan smälta glaciärer.
Vad blev kvar till mig?
Ett par bröst.
Inga enorma doningar – men med en schysst BH blir det faktiskt en fullt synbar hylla. Långt ifrån perfekt, men är det vad man har så är det vad man får använda!
Två fettklumpar mellan hakan och naveln är - eller rättare sagt VAR- mitt vapen i jakten på Mr Right.
När jag i veckan gick på en väldigt efterlängtad dejt var det självklart att jag valt en top som på bästa sätt skulle få min barm att se attraktiv och inbjudande ut.
Jag trodde jag lyckades.
Herrn i fråga höll ut väldigt länge (för att vara i mitt sällskap).
Jag såg till att sitta på ett sånt sätt att det som skulle synas syntes.
Jag drog till tröjan då och då för att urringningen liksom skulle vara lagom djup.
Jag gjorde helt enkelt vad jag kunde och trodde att jag var fruktansvärt med i matchen.
Helt plötsligt utspelar sig ett kort meningsutbyte som raserar hela min värld:
- Jag är inte speciellt imponerad av bröst.
- Va?
- Ja…dom är väl mjuka och så, men jag tycker inte att det är så speciellt.
Sa han. Och tog ifrån Luke Skywalker hans lasersvärd.
Jag går numer runt som Harry Potter utan trollstav. Som Peter Forsberg utan skridskor. En Mat-Tina utan ballongvisp.
Jag är numer inte bara en kvinna på jakt efter kärleken. Jag är på jakt efter ett vapen att använda i den jakten.
Det finns ingen rättvisa
//Ankan
SEX
93orna är så katastrofalt jobbiga, små och konstant ivägen på skolan att jag idag helt enkelt bestämde mig för att ignorera dem totalt. Som vanligt när jag får mina dumma idéer gick det lite väl långt, så långt att jag i ca 500 meter (ifrån S-matsalen till N4, make sense för de som gått på Draggen) gick myr-steg bakom en 93a jag kände bara för att slippa komma nog nära för att bli tvungen att heja. Skulle han vänt sig om och sett mig skulle han nog trott att jag var dum i huvudet och smått paranoid eftersom jag smög omkring, helt själv, i korridoren i ca 5km/h och vägrade att hälsa på folk runt omkring mig av någon - för alla andra - outgrundlig anledning. Skulle han hejat på mig skulle jag givetvis ha upplyst honom om att jag av principskäl bestämt mig för att inte snacka med 93or, men då hade jag ju automatiskt brytit löftet till mig själv. Det var ett knivigt läge när jag insåg det.
Alltså ja, har man lite att roa sig med på skolan kan man alltid hitta på något, jag svär.
Hade han trott att jag varit dum i huvudet hade han kanske inte varit så fel ute trots allt. Detta var nog inte en av mina ljusare idéer.
En godkänd 93a, det vill säga en som inte går på Draggen
//54
P.S. Toastandet går bra, inga större bekymmer idag. En solklar femma.
Hängslen och livrem...
Men det är i vart fall så, kom jag på.
Delvis kom jag på det för att en av dom som jag också tyckte om har erbjudit sig att laga middag till mig idag.
Dag 5 - och apropå 5!
För ungefär 5 veckor sedan lämnade jag in min mobil på reparation. Jag har inte hört någonting ifrån butiken där jag lämnade in den sedan dess. Idag kom det sig att jag funderade över var min pärla tagit vägen, så jag cyklade in till Expert i stan och frågade efter den. Väl där visade det sig att Expert fått ett brev ifrån verkstaden där det stod att mobilen varit utsatt för "yttre påverkan" (jag tror att det innebär att de upptäckt att jag tappat den i golvet så skärmen, högtalarna och knapparna slutat fungera) och att jag för att få den reparerad skulle tvingas betala 1750 kronor.
Få se nu, var jag intresserad av att betala 1750 kronor för att laga en mobil som mest bara krånglat under hela dess livslängd?
Svar nej.
Fråga två, tvingade verkstaden mig att betala 180 kronor för frakten om jag ville ha tillbaka min mobil - i oreparerat skick?
Svar ja.
My ass att jag betalade. Jag bad istället den unga, snygga expediten att guida mig bland dagens high-tech mobiler. Eh, vi snackade för övrigt kanske lite mer än vad som är sedvanligt kund och expedit emellan. Bara snack dock. Det innebär att dagens skörd blir 4 av 5 toasters.
Dead and gone
Väl inne i stan passade jag på att hämta ut lite läkemedel från apoteket - för 450 kronor?! Hur kan några små preparat, som endast verkar för att jag ska kunna leva mitt liv utan större plågor, kosta så sjukt mycket? Dock uppdagades det att jag tack vare högkostnadsskyddet endast behövde betala 45 kronor. TACK SVENSKA STATEN FÖR ATT NI ÄNTLIGEN LYCKATS UTRÄTTA NÅGONTING VETTIGT!
//54
FAIL
//54
Dag 4
Idag har jag fått två mänskliga rumpor mer eller mindre upptryckta i mitt ansikte. Jag tittade åt ett annat håll. 5 av 5 toasters alltså.
Annars då? Jo, vi har tagit FIG-foto till skolkatalogen, jag blev sjukt snygg. Men det är ju inte så ovanligt, jag blir nämligen alltid snygg på bild. Always.
Imorse gick jag och min sambo en morgonpromenad tillsammans före frukost för att "väcka kroppen" som det heter, och nu undrar man ju: hur många vuxenpoäng ger det egentligen?
Jag har även drillats i att prestera under press! Inte så kul just när det sker, jag är nämligen kass i det, men i slutet klarade jag faktiskt en hel övning trots att de andra hejade på mig. Tack Adam för att du tog initiativ till det, puss på dig!
Nu kände jag att det här inlägget blev lite väl mycket "Heeej, idag vaknade jag och sedan gjorde jag typ det här och det här" men so what. Blondinbella skriver också så och det är inte direkt så att hon har lite läsare. Dessutom lovar jag att ingen av er som läser just detta inlägg att sluta läsa detkommermera bara just för att ni läst just detta inlägg, även om ni tycker att det suger. Så screw you. Ni ger oss anyway en bättre statistik bara genom att läsa detta, så screw you igen. Hahahaha. Jag älskar verkligen att blogga.
Sleep tight
//54
Dag 3 och jag har syndat
Det var en lite väl snygg nacke som ställde till det för mig. Bara jag som har svårt för fina, muskulösa, lagomt solbrända nackar?!
Okej, jag gjorde ingenting, men jag tänkte nog några steg för långt. 3 av 5 toasters till mig idag.
Det är ju så att jag fått frågan om vad som hänt mig för att jag skulle deppa ihop nog för avge ett sådant här löfte. Men nej, gott folk, jag är inte deppig alls! Jag mår faktiskt rätt bra, jag insåg bara att det här med dejting är skit. Det tar tid, det är fysiskt ansträngade och det kräver en enorm tankeverksamhet. Sedan är det ju faktiskt även rätt kul också, men just den sortens roligheter ska jag ta en paus ifrån. På riktigt, helt jätteordentligt. När tiden sedan är inne kommer jag tillbaka med ny kraft och aldrig tidigare skådad styrka, wiho!
Men nu är det paus. Jättepaus. Och det har ju gått fint i hela två, nästan tre dagar. Jag fortsätter att jobba vidare och håller er uppdaterad.
Ladder 49 som måndagsfilm, här ska snyftas!
På kanal 9 just nu
//54
Dag två är sig lik
Det känns som om jag och Ankan har snöat in lite på samma ämne, dock med en viss skillnad:
Hon skriver om sina dejter. Jag skriver om mina icke-dejter.
Idag såg jag en naken man men jag bryr mig ju inte om sådant. 5 av 5 toasters idag igen.
Och vem sa att det var lätt att gå i skolan?! Räknar vi in läxor är det ju ett heltidsarbete, med övertid! Staten borde på något sjukt sätt älska oss för att vi väljer att bli smarta genom att plugga ihjäl oss och sedan komma ut i världen och hjälpa dem genom att jobba med viktiga jobb, och att vi dessutom inte tar ut någon form av lön förrän vi kämpat oss igenom många åratal av studier.
Mera bilder på detkommermera? Titta och njut.
Bite me
Stolt sminkös till dessa två. Kerro (till höger) är för söt för att sminkas
//54
Bör man le på sin bildbyline?
Ankan har varit i farten igen. Både rent fysiskt, men också i tanken. Ni vet hur man ibland får en såndär riktig ”aha-upplevelse”. DET är vad som just hänt mig.
Har precis avslutat ännu en i raden av mina dejter. Precis som jag sitter där och koncentrerar mig på att inte få kycklingcurrygegga i knät, så inser jag att jag valt helt fel bana i livet. Fuck min ingenjörsexamen. Fuck min arbetslivserfarenhet. Fuck alltihop. Jag är född till Journalist!
Jag verkar ha en närmast övernaturlig förmåga att få –framförallt manspersoner – att öppna sig och prata oavbrutet i evigheters evigheter.
- Jaha, men hur tror du att det har påverkat din syn på äktenskap?
- Om du skulle beskriva din drömresa, hur skulle den se ut då?
- Vilka delar av jobbet tror du att det är som tilltalar dig?
- Kan du utveckla hur du tänkte nu?
Jag kan hålla på i timmar.
Min goda vän E frågade (angående mitt dejtande) om jag inte blir less på att dra mitt livs historia om och om igen. Kanske. Den blir kortare och kortare – det är sant. Men det skräp som jag dejtat hittills verkar inte vara direkt ledsna över det.
Men fuck kärleken! Nästa gång tar jag med mig en bandspelare, skriver ihop nåt tårdrypande reportage, säljer till Aftonbladets söndagsbilaga och tjänar storkovan!
Och som om inte pengarna vore nog! Äntligen har jag fått en förklaring till varför –den kanske enda – dejten som jag faktiskt tyckte mycket om valde att dumpa mig hårt och brutalt: Han kände sig utkonkurrerad! Han är ju faktiskt både utbildad och verksam journalist, och där kom jag och sopade banan på hans hemma-rink! Han klarade helt enkelt inte av att få smäll på fingrarna! Men fuck honom också - vi får väl se vem som skrattar sist när jag tar över hans skrivbord…
Hur det gick med dejten? Nyskild tvåbarnsfar. Kan nog bli en intressant artikel – men inget jag vill hålla på med på fritiden...
//Ankan - din reporter i dejtingdjungeln.
Day 1 and still going strong
Jag: Jag tar duschen först idag grabbar, det är okej va?
Killarna: Visst! Gå in i duschen... så kommer vi in på en liten stund.
Men jag skötte mig. Killarna skötte sig också. 5 av 5 toasters 54, bra jobbat än så länge!
Titta är gratis, eller hur?
//54
Muttmamma
Inga kyssar, inget samliv, inget inga dejter. Inget spel på den andra planhalvan, eller den egna planhalvan för den delen, utan helt enkelt återbud och slut på serien en tid framöver.
Undrar vad jag kommer åstadkomma i mitt nya liv som ickesexuell? Uppfinna en evighetsmaskin och ta nobelpriset?
Och jag tänker faktiskt försöka hålla det här! I och för sig är jag anonym, men nu får ni faktiskt hålla koll på mig. Jag har nästan tänkt driva en liten kampanj, typ 40 days and 40 nights, där jag gör en liten bloggserie om det hela bara för att bevisa att det är möjligt. Uppdaterar jag inte om det regelbundet får ni sparka lite på mig!
Ozzy, en hund.
//54
Om allt
Idag är jag återigen lite arg på personer som inte förstår när det är tänkt att de ska höra av sig. Jag ska skriva en bok en vacker dag, där jag lär mänskligheten lite vett och fason. En del människor kommer få ett, eller snarare bli påtvingade ett exemplar, helt gratis.
Sen har jag tänkt lite på det här med dejting. Det är egentligen ingenting man slänger in på kalendern lite nu och då när man tycker att det passar, det är mer vad som skulle kunna beskrivas som en heltidssyssla! Det är väldigt trevligt, jovisst, men det är just det här med att man måste se till att vara så fräsch hela tiden. Jaja jag vet vad ni tänker, typ "duschar inte 54 i vanliga fall?" men vad jag tänkte på var snarare detta:
Sminkar jag mig varje gång jag ska till mina kompisar? Nope. Rakar jag mina ben var enda dag när jag inte dejtar? Nej. Tänker jag till lite extra när jag klär mig en helt ordinär dag? Jao, men nej. Blir jag jätteglad var enda gång jag får ett sms i vanliga fall? Haha just ja, det blir jag ju.
Men ni fattar vinken. Det är lite mer ansträngande helt enkelt.
I själva verket tror jag inte allt detta har så mycket att göra med utseendet eller lite hår på benen, utan mer det att man vill visa att man bryr sig. Jag menar, bryr jag mig om att killen ifråga skulle ha lite skäggstubb? Nej. Bryr jag mig om att han inte brytt sig om att raka bort det för att han skulle träffa mig? Ja, givetvis! Samma sak men stor skillnad.
Dock tror jag inte riktigt på det här med dejting. Jag lägger ner.
//54
Barn i mängder
För er andra, så gillar jag dem inte så mycket.
Om 20 minuter drar dock kvällens friidrottsträning för ungdomarna i min klubb igång, med mig som barntränare.
Varför gör jag då detta, kanske ni undrar?
Tja. Vad gör man inte för 100 kronor liksom.
//54
4 universitetspoäng i statistik - på gott och ont.....
Hej!
Det är jag som är Ankan. Jag är singel, och tjej. I den ordningen. I alla fall om man ska tro min omgivning. Till och med en inbiten ensamseglare som jag kan känna att det vore trevligt med en familj inom en inte alltför avlägsen framtid, men framför allt så verkar folk omkring mig vara väldigt angelägna om att jag slår mig till ro med en man (några andra möjligheter har förmodligen inte övervägts).
Och det är ju inte så att jag inte VILL. Det är bara lite lagomt marigt att hitta nån!
Jag tog och räknade lite på mina statistiska chanser häromdagen. Inte upplyftande. Chansen att jag ska hitta nån som jag tycker om och står ut med torde vara ungefär 1 på 1000 (då har jag vägt in tex ålder, civilstatus, yrke, intressen, personliga egenskaper och annat som kan tänkas vara viktigt). Inga vidare odds redan där.
Chansen att en random människa ska tycka om mig och faktiskt vara beredd att stå ut med mig skulle kunna vara typ 1 på 2000.
Sannolikheten att dessa två faktorer ska sammanfalla kan enligt den statistiska vetenskapen beräknas till 0,001x0,0005. Chansen att jag ska tycka om en människa som tycker om mig tillbaka är alltså den smått deprimerande produkten 1 person på två miljoner….
I Sverige borde det alltså (förutsatt att vi är ungefär lika många män som kvinnor) innebära att jag har 2,25 killar att välja på.
Okej, jag har kanske inte direkt oddsen på min sida, men chansen är i vart fall större än noll! (För man ska väl tänka positivt?)
Som den lydiga och målmedvetna kvinna jag ändå är, så har jag bestämt mig för att finna nån utav dessa två-och-en-fjärdedels killar! (eller…jag kan väl för all del låta den sista fjärdedelen vara…)
Tillvägagångssättet kan närmast beskrivas som ett enträget dejtande där jag ”betar av” kandidaterna en efter en. Det är ett hårt jobb, och det kräver att man tycker om att fika, promenera, chatta på MSN samt kan konststycket att göra en intressant sammanfattning av sitt liv på under tre minuter. Det skall i sammanhanget framhållas att det hittills inte gått så värst bra, och om jag nånsin tillåts att gästblogga igen, så ska jag mer än gärna dela med mig av mina – ibland smått bisarra – erfarenheter.
Ankan tackar för utrymmet och önskar eder alla en fortsatt trevlig söndag!
Alla gillar...
Alla gillar...
Alla gillar EU-revoltärer
//54
